| Folke Isaksson | |
 Folke Isaksson 1957 | |
| Född | Nils Otto Folke Isaksson 9 oktober 1927 Nederkalix församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 25 maj 2013 (85 år) Vaxholm |
| Yrke | Författare Översättare Debattör Litteraturkritiker Poet |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Make/maka | Marianne Isaksson |
| Barn | Pär Isaksson, Daniel Åhlén |
Nils Otto Folke Isaksson, född 9 oktober 1927 i Nederkalix församling,[1] död 25 maj 2013[2] i Vaxholm, var en svensk författare, översättare, debattör och litteraturkritiker.
Isaksson, vars far var predikant i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), var äldre bror till Olov Isaksson och växte upp i Kalix och i Gammelstad i Luleå. Efter studentexamen i Luleå 1947 och oavslutade akademiska studier i Uppsala var Isaksson kulturskribent på Expressen åren 1949–1951, i Morgon-Tidningen 1951–1958 och i Dagens Nyheter 1959–1975. Han var ledamot av statens filmgranskningsråd 1960–1967, Radionämnden 1967–1970, vice ordförande i Svenska Pennklubben 1987–1989 och tillhörde Norrbottensakademien sedan 1988. [3]
Isaksson var hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet. Han har även gjort diktarporträtt för TV i programmen Poesivandringar med Christian Stannow. Som översättare har han bland annat översatt W.H. Auden och William Blake.
Isaksson debuterade 1951 med Vinterresa och framstod till en början som en romantisk lyriker. Men med Terra magica (1963) skedde en omorientering med politiska inslag. Under många år ägnade han sig sedan helt åt politiskt skrivande.
Först 1981 återkom han som poet med Tecken och under och gav därefter ut ett flertal diktsamlingar. Stenmästaren från 2003, som är en skildring av de medeltida gotländska stenmästarna, blev nominerad till Augustpriset.