Alessandro Marcello | |||
| |||
Fødd | 1. februar 1673 | ||
---|---|---|---|
Fødestad | Venezia | ||
Død | juli 1747 (alder 1740–1741) | ||
Dødsstad | Venezia | ||
Alias | Eterio Stinfalico | ||
Opphav | Republikken Venezia | ||
Periode | Barokken | ||
Sjanger | Concerto | ||
Verka som | Komponist |
Alessandro Ignazio Marcello (fødd 1. februar 1673 i Venezia, død 19. juni 1747 i Venezia)[1] var ein italiensk adelsmann som mellom anna òg var diktar, filosof og matematikar. Som broren Benedetto Marcello er han i dag hovudsakleg kjent som ein komponist av barokkmusikk.
Alessandro Marcello stamma frå ein venetiansk patrisierfamilie. Han komponerte fleire samlingar solokonsertar (mellom anna seks konsertar ved namn La Cetra) og nokre kantatar. Som medlem av Accademia dell'Arcadia publiserte han musikken sin under det «arkadiske» pseudonymet Eterio Stinfalico.
Hans mest kjente verk er Konsert for obo og orkester i d-moll, som Johann Sebastian Bach seinare arrangerte for cembalo (BWV 974).