Tandava (også skrive tāṇḍavam), òg kjend som tāṇḍava natyam, er ein guddommeleg dans utført av guden Sjiva i hindumytologi.[1][2][3][4][5] Når guden blir framstilt som dansar av tandava blir forma hans kalla Nataradja, ‘kongen av dans’.
Natyasjastra, ei sanskritavhandling om utøvande kunst, skildrar ulike aspekt av tandava.
Sjiva-tandava blir skildra som ein kraftfull dans som er kjelda til skaping, vern og oppløysing. Medan Rudra-tandava viser den valdelege naturen til Sjiva, fyrst som skaparen og seinare som øydeleggjaren av universet, til og med døden sjølv, viser Ananda-tandava han som glad. I Shaiva Siddhanta-tradisjonen blir Sjiva som Nataradja (bokstaveleg ‘kongen av dans’) rekna som den øvste herren over dansen.[6][7]
Tandava har namn etter Tandu (taṇḍu), ein tilhengar av Sjiva, som instruerte Bharata (forfattaren av Natyasjastra) i bruken av angahara og karana på ordre til Sjiva.[5] Nokre lærde meiner at Tandu sjølv må ha vore forfattaren av eit tidlegare verk om dramatiske kunstar, som blei innlemma i Natyashastra.[8] Natyashastra skildrar Shiva som fortel om ulike aspekt av dansen til guden Brahma.[5]
Dei 32 angaharane og 108 karanaane blir diskuterte av Bharata i 4. kapittel av Natyasjastra, Tandava laksjanam.[9] Karana er kombinasjonen av handgestar og fotstillingar for å danna dansepositurar. Angahara består av sju eller fleire karanaer.[10]
Dansen er blitt omtalt som ein allegori i bilde av dei fem hovudmanifestasjonane av evig energi:[7]
Dansen utført av Parvati, maken til Sjiva, som svar på tandavadansen hans er kjend som lasya. Rørslene i denne er milde, grasiøse og til tider erotiske. Ein del lærde meiner at lasya er den kvinnelege versjonen av tandava. Det finst to typar av lasya, jarita lasya og yauvaka lasya.
Hinduskrifter fortel om ulike høve då Sjiva utførte tandava. Då Sati (den fyrste kona til Sjiva, som blei gjenfødd som Parvati) gav opp anden under Daksja si ofring, blir det sagt at Sjiva dansa rudra tandava for å uttrykke sorg og sinne. Sjivapradosha stotra seier at når Sjiva dansar sandhya tandava, spelar dei andre gudane som Brahma, Vishnu, Sarasvati, Lakshmi og Indra musikkinstrument og syng lovprisingar til Shiva.
Shiva Tandava Stotram er ein stotra (hinduhymne) som skildrar makta og venleiken til Shiva og som skal vera skrive av Ravana, ein ihuga tilbedar av Sjiva.[11]
Ganesja, sonen til Sjiva, kan framstillast som Ashtabhuja tandavsa nritya murtis (Åtte væpna former av Ganesja som dansar tandava) i tempelskulpturar.[12]
Bhagavata Purana fortel at Krisjna dansa tandava på hovudet til ormen Kaliya.[13][14] Purandara Dasa omtalte den dansande Krisjna (Nritya Krisjna) som «Tandava Krisjna».[15]
Ifølgje djain-tradisjonen skal Indra ha dansa tandava til ære for fødselen til djainleiaren Rishabhanatha.[16]
Innan dansen kathak finst det vanlegvis tre typar tandava: Krisjna-tandava, Sjiva-tandava og Ravana-tandava. Det finst òg ein fjerde variasjon, Kalika-tandava.[17][18] Bharatanatyam og kuchipudi har variantar som framstiller Krisjna som dansar tandava på Kaliya.[19]
Manipuri-dans er anten klassifiert som «tandava» (energisk, ofte knytt til Sjiva, Sjakti eller Krishna med krigs- eller frelsar-tema) eller «lasya» (delikat, ofte knytt til kjærleikssoga til Radha og Krisjna).[20][21]
Dei 108 karanaformene av tandava har inspirert sjivaskulpturar frå det 1. tusenåret f.Kr., ofte i ei utforming som set saman mange av desse til ei samansett form, som den ved Nataraja-templet i Chidambaram.[22][23]
Sjiva som Nataradja eller Krisjna som dansar tandava er eit vanleg tema i bronseskulpturar frå Tsjolariket. Nokre sjivatempel i Sør-India viser ein dansande Nataradja.[24]