| Albertus Pictor | |
 Enda kända signerade självporträttet finns i Lids kyrka. Den latinska texten lyder i översättning: "Minns mig, Albertus, denna kyrkas målare" | |
| Födelsenamn | Albrekt Ymmenhusen |
|---|---|
| Född | cirka 1445 Tyskland |
| Död | 1509 Sverige |
| Andra namn | Albert Pictor, Albert Målare, Albrekt Pärlstickare, Albrekt Målare |
| Nationalitet | tysk-svensk |
| Konstnärskap | |
| Fält | Måleri |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Albertus Pictor, Albert målare[1] eller Albrekt målare,[2] förmodligen född i Tyskland kring 1440–1445, död 1509 i Stockholm, var en tysk-svensk kyrkomålare. Han var främst verksam i Mälardalen och kallades också Albrekt pärlstickare samt signerade ibland sitt arbete som Albertus Immenhusen. Idag finns det 39 kyrkointeriörer i olika bevarandegrad som anses vara målade av honom eller hans verkstad.
Albertus Pictor kom förmodligen till Sverige från Tyskland. Bland annat hans namn och att han använt sig av tyska förlagor tyder på det, men även på grund av att han bland sina motiv uppvisar judiska karikatyrer vilket annars inte var vanligt i Sverige, som inte hade någon judisk befolkning på den tiden. I målningarnas språkband förekommer också vissa germanismer. I Sala sockenkyrka kan man läsa signaturen "Albertus Y(m)menhusen". Samma signatur, återgiven med stavningen Immenhusen, skall även ha funnits i Sollentuna kyrka och i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala på numera försvunna textband, som dock är kända genom avskrifter från 1600-talet. Under medeltiden fanns det flera tyska orter med namnet Ymmenhusen och det är osäkert vilken som avses.[3][4]
Det ganska stora antal källor som han omnämns i gör att man vet mer om honom än om någon annan svensk medeltida hantverkare. Den första svenska källan som nämner Albertus gör det 1465 när han blir upptagen i borgerskapet i Arboga. För att bli det så bör han ha varit mästare och därmed redan fullt utbildad. Första gången han omnämns i Stockholm är när han nämns i stadens jordebok när han låter barnen till sin nya hustru Anna, änkan till en Johan målare, få ut sitt fädernearv. Giftermålet var ett sätt att få överta en plats som mästare i staden och även en verkstad och kundkrets. Samtidigt säkrades änkans försörjning. Mellan 1479 och 1508 nämns Albertus tio gånger i Stockholms tänkeböcker i samband med olika tvistemål. Från 1509 finns en källa som säger att Albertus spelat orgel på en begravningsmässa i Helga Lekamens gilles kor i Storkyrkan. 1507 sägs han vara sjuk och ligga sängbunden. 1509 försvinner han ur Stockholm skottebok och har därmed förmodligen avlidit under året. Hans hustru var fortfarande vid liv 1522.[5]
Antalet målade kyrkor gör Albertus Pictor till den mest aktive ledaren för en målarverkstad under 1400-talet. Han hade sin verkstad i Stockholm men målade kyrkointeriörer i Uppland, Västmanland, Södermanland och Norrbotten. En verksamhet som Albertus Pictors skall snarast ses som ett slags företag som drevs av en mästare som till sin hjälp hade ett flertal gesäller och lärlingar, kanske 4-6 personer, som utförde arbetet efter hans instruktioner. Alla målningssviter bör betraktas som verkstadsarbeten och inte mästarens egenhändiga arbete, det är idag omöjligt att säga exakt vem som målat vad. En duktig och erfaren gesäll kan rent tekniskt ha varit en lika skicklig målare som mästaren.[6]
I en del källor och i den nu försvunna signeringen av Kumla kyrka så omnämns Albertus som pärlstickare istället för målare. Det var inte ovanligt att medeltida hantverkare kunde kombinera flera olika hantverk och arbetet med att måla kyrkor kunde bara utföras under sommarhalvårets långa ljusa dagar. En källa som omnämner att Nådendals kloster var skyldig Albertus Pictor pengar för ett altarskåp visar på att han även bedrivit handel med altarskåp och skulpturer som målats och sålts vidare. Det finns även en handskrift med bokmålningar som tillskrivits Albertus Pictor.[7]
Albertus Pictors målningar anses bevarade i 37 kyrkor. Nio av målningssviterna är antingen signerade med någon variant av Albertus namn eller så har signeringen dokumenterats innan de förstörts. Övriga målningar tillskrivna Albertus Pictor bygger på attribueringar gjorda av forskare. Attribuering på stilistisk grund bygger på jämförelser med de kyrkor som har säkra signeringar, vilket kan vara vanskligt särskilt när det rör sig om verkstadsarbeten. Ornamentiken har traditionellt varit viktig för attribuering, den är dock i högre grad ett allmängods och är mer generell i sitt uttryck och lättare att kopiera än figurmålning. Många målningssviter är också starkt påverkade genom överkalkning och framtagning med påföljande restaurering eller genom andra skador. Albertus Pictors måleri skiljer sig dock så mycket från samtida svenska målare att det oftast inte kan vara något tvivel om upphovsman. Det är dock tänkbart att det i vissa fall snarare rör sig om starka influenser.[8]
Albertus Pictors målningar skiljer sig från andra samtida målare genom ett ovanligt livfullt och rörligt uttryck. Målningarna är jämförelsevis plastiska med högdagrar och skuggningar, särskilt i de individuellt varierade och anatomisk korrekt avbildade ansiktena. Hår har getts volym genom att slingor har målats. Klädernas veck i brutna-linjen-stil är djupt skuggade. Det är även påtagligt att ett ovanligt stort urval av pigment har använts. Färger har målats i flera lager och genomskinliga lasyrer har använts. Tekniken påminner mer om oljemåleri på pannå än den teknik som traditionellt använts i svenskt kalkmåleri, vilket varit mycket mer linjebaserat. Vad gäller ornamenten så finns vissa för Albertus Pictors verkstad typiska drag. Även här förekommer det glansdagrar som ger ett mer plastiskt intryck och även här har lasyrer använts.[10]
Albertus Pictor verkar ha haft ett rätt självständigt inflytande över motivval. Bildprogrammet varierar mellan olika kyrkor men har ändå ett tydligt mönster. Till skillnad från målningar utförda av målare från de så kallade Tierps- och Mälardalsskolorna så målar Albertus Pictor även figurscener i valven och inte bara på väggarna. I korets östra valvkappa är oftast motivet nådastolen målat. Övriga fält i korvalvet innehåller oftast profeter eller kyrkofäder. Ovanför triumfbågen finns nästan alltid en skildring av Marie kröning. I långhuset så framställs scener från det Gamla testamentet i relation till scener från det Nya testamentet, så kallad typologisk bibeltolkning där händelser i Gamla testamentet ses som förebud till händelser i Nya testamentet. Direkt förlaga till dessa sammankopplade motiv är bildbibeln Biblia pauperum som dessutom ofta har utgjort förlaga till de enskilda motiven. De nytestamentliga scenerna löper som en bildfris längs med väggarna medan de gammaltestamentliga scenerna finns i valven ovanför. På västväggen avbildas ofta yttersta domen. I vapenhusen målades ofta moraliserande motiv som till exempel livshjulet eller djävulsscener med häxor och tjuvmjölkning, som har varit avsedda som en sorts varning för det onda. Ornamentiken är mycket konsekvent använd för att betona arkitekturen och kyrkorummets indelning. Bildfält avgränsas av schablonbårder och bakgrunderna är fyllda av schablonornament.[11]
Äldre forskning trodde att Albertus Pictor var elev till en målare vid namn Peter som ansågs ha varit en förnyare och stilbildare av det svenska kyrkomåleriet vid mitten av 1400-talet. Arbetet med målningssviterna i ett antal kyrkor i Södermanland, i Sala sockenkyrka i Västmanland och i Solna kyrka i Uppland ansågs ha letts av Peter med Albertus som en av flera medhjälpare, denne skulle sedan ha tagit upp hans stil och fört den vidare. Det står dock klart att det i själva verket handlar om Albertus Pictors tidiga arbeten. Missuppfattningen kring Peter beror på att Hans Hildebrand feltolkade ett textfragment i Ösmo kyrka när målningarna knackades fram 1872. Senare forskning tenderade att attribuera liknande målningar till samma namn och kom att se finare måleri i dessa kyrkor som verk av Peter och lite grövre som den unge Albertus arbete. Målningarna i flera av de kyrkor som skulle ha varit verk av Peter är dock signerade av Albertus som därmed rimligen måste ha varit mästaren. Förutom den feltolkade texten finns det heller inga andra referenser till någon Peter målare.[12]
Wikimedia Commons har media som rör Albertus Pictor.
|