Alva Myrdal växte upp som första barnet i en relativt välbeställd familj som dotter till byggmästaren Albert Reimer (1876–1943) och Lowa Jonsson (1877–1943). Hon hade fyra syskon: Rut (1904–1959), Folke (1906–1977), Maj (1909–1941) och Stig (1912–1977). Fadern var socialist och modern liberal. De höll sig även med två dagliga tidningar. Under hennes uppväxt flyttade familjen runt till olika platser. De var bosatta i bland annat Eskilstuna, Älvsjö och Stockholm. Hennes akademiska studier innefattade psykologi och familjesociologi. Hon avlade filosofie kandidatexamen i Stockholm 1924.
1929 fick Alva och maken Gunnar Myrdal möjligheter att resa till USA som Rockefellerstipendiater. Under ett år fick Alva då tillfälle att ytterligare fördjupa sina studier i psykologi, pedagogik och sociologi. Hon fick speciellt chans att vidga sina kunskaper i barnpedagogik. Iakttagelsen av de stora sociala och ekonomiska klyftorna i USA, ledde också till ett ökat politiskt engagemang - "radikal" blev den benämning hon och Gunnar kom att använda för att beskriva deras gemensamma politiska åskådning. Sedan flyttade de till Genève för fortsatta studier, där de också kom att studera den befolkningsminskning som oroade många européer under mellankrigstiden.
Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan från år 1934 är en av 1900-talets mest omtalade inhemska politiska skrifter. I denna bok framförs bland annat vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger.
Alva var starkt kritisk till utvecklingen inom verksamheten för förskolebarn i Sverige. Därför publicerade hon boken Stadsbarn (1935) där hon presenterade idéer om en ny reformerad svensk förskola, byggd på modern barnpsykologi. Hon menade att dåtidens barnomsorg - barnkrubban och barnträdgårdarna - båda var bristfälliga. Barnkrubban var en slags fattighjälp och barnträdgården en lyxbetonad skolform för att förbereda till privatskolor. Hon betonade att det stod materiella hinder i vägen för en bra fostran. Därför behövdes det sociala och ekonomiska reformer. Alva ville förena barnträdgården och barnkrubban i en "storbarnkammare", gärna förlagd i ett HSB-hus (för stadsbarn). Vid denna tid fanns det en strid mellan de som förespråkade en "auktoritär" barnuppfostran och de som föredrog en "fri" barnuppfostran. Hon delade kritiken mot den auktoritära synen men hävdade samtidigt att de som förespråkade en fri uppfostran inte hade något alternativ. I Alvas lösning blev "samarbete" mellan uppfostraren och den som ska uppfostras ett nyckelbegrepp.
Ett år senare fick hon möjlighet att gå från teori till praktik. Alva blev då rektor för Socialpedagogiska Seminariet som hon var med och grundade 1936. Där arbetade hon själv som lärare med utbildning av just förskollärarna. Alva menade att man dittills inte tagit tillräcklig hänsyn till den senaste pedagogiska forskningen i förskollärarutbildningen. Alltså sökte hennes utbildning integrera de nya forskningsrönen inom barnpsykologin i undervisningen. Även samhällskunskap betonades, liksom kvinnornas personliga utveckling.
Alva Myrdal deltog aktivt i planeringen av den villa, Villa Myrdal, som byggdes i två plan på Nyängsvägen 155 i Stora Mossen i Bromma. De var arkitekten Sven Markelius, som var god vän med Alva och Gunar Myrdal, och som år 1937 ritade villan.
År 1938 reste Alva och Gunnar Myrdal till USA. Alva publicerade under tiden i USA boken Nation and Family (1941) som handlade om den svenska familje- och befolkningspolitiken. Under andra världskriget var hon också periodvis bosatt i Sverige.
Tiden efter andra världskriget – karriären tar fart
Efter kriget medverkade Alva i flera socialpolitiska utredningar. Hon deltog i 1940 års Skolkommission som senare utmynnade i ett förslag om en nioårig obligatorisk grundskola, alltså det nuvarande systemet.
Alva Myrdal blev under efterkrigstiden också alltmer involverad i internationella frågor. Hon var 1949–1950 chef för FN:s avdelning för sociala frågor. Från 1951 till 1955 var hon chef för Unescos socialvetenskapliga avdelning - den första kvinna att inneha så höga positioner inom FN. Sedan blev hon Sveriges ambassadör i Indien 1956–1961. Efter det valdes hon in som riksdagsledamot 1962–1970, för socialdemokratiska arbetarpartiet (första kammaren). Efter Ulla Lindströms avgång som statsråd 1966 utsågs hon till konsultativt statsråd i utrikesdepartementet med ansvar för nedrustningsfrågor. År 1969 utsågs hon även till kyrkominister efter Olof Palme eftersom inget av statsråden i utbildningsdepartementet, Ingvar Carlsson och Sven Moberg, var medlemmar i Svenska kyrkan.
Alva Myrdal blev 1961 medarbetare till dåvarande utrikesminister Östen Undén med ansvar för nedrustningsfrågor. Åren 1962–1973 var hon ordförande i den svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Genève. I samarbete med andra alliansfria stater arbetade hon där mot supermakternas kapprustning. Hon redovisade detta i sin uppmärksammade bok Spelet om nedrustningen från år 1973. Alva Myrdal var även senare en aktiv opinionsbildare för fred och mot kärnvapenrustningen: "Det är inte människovärdigt att ge upp", sa hon. Alva Myrdal utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1975.
Hon tog även ställning mot kärnkraft i folkomröstningen 1980. Inte minst bottnade detta i kärnkraftens samband med kärnvapenspridning. Hennes engagemang för fred ledde till att hon tilldelades Nobels fredspris år 1982.
Alva Myrdals död 1986, dagen efter att hon fyllt 84, uppmärksammades mycket i media. Hon hade då blivit allmänt respekterad främst som en förkämpe för kärnvapennedrustning, men också för sina insatser för kvinnorörelsen. Dåvarande statsministern Olof Palme höll tal vid hennes begravning i Storkyrkan i Stockholm. Begravningen följdes av en stor fredsdemonstration till hennes minne.
1935 – Stadsbarn : en bok om deras fostran i storbarnkammare. Stockholm : Kooperativa förbundets bokförlag
1936 – Riktiga leksaker. Stockholm : Kooperativa förbundets bokförlag
1936 – "Bostadens betydelse ur psykologisk och socialmoralisk synpunkt". Ingår i: SOU 1935:2 : Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Stockholm, 1935, s. 191-196.
1936 – "Barnantalets familjepsykologiska betydelse". Ingår i: SOU 1936:59 : Betänkande i sexualfrågan. Stockholm, 1936, s. 183-195.
1936 – "Föräldrafostrans socialpedagogiska uppgifter och organisation". Ibid, s. 442—452
1936 – "Fostran till frihet, kritik och kulturkamp" Ingår i: Kulturfront, nr 1, s 64-70.
1937 – "Sociala, ekonomiska och organisatoriska synpunkter på den gemensamma småbarnsfostran". Ingår i: Småbarnsfostran : Föredrag av Elsa Köhler, A.Lichtenstein, Ellen Moberg, Alva Myrdal. Stockholm : Kooperativa förbundets bokförlag
1938 – "Vart tar pappa vägen?". Ingår i: Idun, nr 37, 1938.
1938 – Kvinnan, familjen och samhället. Stockholm : Kooperativa förbundets bokförlag
1941 – Kontakt med Amerika (tillsammans med Gunnar Myrdal). Stockholm : Bonniers
1941 – Nation and Family. New York : Harper and Brothers
1942 – Stickprov på Storbritannien. Stockholm : Bonniers
1943 – "Antisemitism är sjukdom". Ingår i: Judisk tidskrift, nr 4, 1943, s. 112-115.
1944 – Efterkrigsplanering. Stockholm : Informationsbyrån Mellanfolkligt samarbete för fred och Världssamling för fred, Svenska kommittén
1944 – Folk och familj. Stockholm : Kooperativa förbundets bokförlag
1944 – Kommentarer. Stockholm : Bonniers
1949 – Are we too many? (tillsammans med P. Vincent). London : Bureau of Current Affairs
1955 – America's Role in International Social Welfare (tillsammans med Arthur J. Altmeyer & Dean Rusk). New York : Columbia University Press
1957 – Kvinnans två roller (tillsammans med Viola Klein). Stockholm : Tiden
1961 – Vårt ansvar för de fattiga folken : utvecklingsproblem i social närbild. Stockholm : Rabén & Sjögren
1965 – Nedrustning – realitet eller utopi. Stockholm : Centralförb. Folk och försvar
1973 – Spelet om nedrustningen. Stockholm, Internationella studier
1975 – Den största felräkningen : kapprustningen i världen. Göteborg : Göteborgs universitet, Informationssekretariatet
1982 – Förskolan – 80-talets viktigaste skola. Stockholm : Tiden
2002 – "Något kan man väl göra" Texter 1932 - 1982, i urval av Cecilia Åse och Yvonne Hirdman, med inledning av Yvonne Hirdman. Stockholm : Carlssons
Biografi (urval)
Bok, Sissela (1987). Alva : ett kvinnoliv. Stockholm: Bonniers
Carlson, Allan Constantine (1990). The Swedish experiment in family politics : the Myrdals and the interwar population crisis. New Brunswick, N.J.: Transaction
Etzemüller, Thomas (2014). Alva and Gunnar Myrdal : Social Engineering in the Modern World. Lanham, MD: Lexington Books
Gröning, Lotta (2006). Kvinnans plats : min bok om Alva Myrdal. Stockholm: Bonniers
Hederberg, Hans (2004). Sanningen, inget annat än sanningen : sex decennier ur Alva & Gunnar Myrdals liv. Stockholm: Atlantis
Herz, Ulrich [red.] (1971). Alva och Gunnar Myrdal i fredens tjänst. Stockholm: Rabén & Sjögren
Hirdman, Yvonne (2006). Det tänkande hjärtat : boken om Alva Myrdal. Stockholm: Ordfront
Lindholm, Margareta (1992). Elin Wägner och Alva Myrdal : en dialog om kvinnorna och samhället. Göteborg: Anamma
Myrdal, Alva; Myrdal, Gunnar (2003). De blå kuverten : kärleksbreven juli 1919 - augusti 1920. Skrifter från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, 1652-0084 ; 1. Hedemora: Gidlunds i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibl.
Nilsson, Jan Olof (1994). Alva Myrdal : en virvel i den moderna strömmen. Eslöv: Symposion, 1994
Sigurdson, Ola (2000). Den lyckliga filosofin : etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius. Eslöv: Symposion
Terling, Barbro (1987). Alva Myrdal : kommenterad bibliografi. Stockholm: Alva och Gunnar Myrdals stiftelse
Vinterhed, Kerstin (2003). Kärlek i tjugonde seklet : en biografi över Alva och Gunnar Myrdal. Stockholm: Atlas
Wisselgren, Per (2006). Regulating the science-policy boundary : the Myrdals and the Swedish tradition of governmental commissions. Stella (Uppsala), 1650-2272 ; 31. Uppsala: Avdelningen för vetenskapshistoria, Uppsala universitet
Åkerman, Brita; Pehrsson, Kajsa (1997). Alva Myrdal : från storbarnkammare till fredspris. Stockholm: Cordia
Referenser
Noter
^Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 28 mars 2017.[källa från Wikidata]
