| Beate Grimsrud | |
.jpg) Beate Grimsrud på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan, i Stockholm 2015. | |
| Född | 28 april 1963[1] Bærums kommun[2], Norge |
|---|---|
| Död | 1 juli 2020[3][4] (57 år) Stockholm[5][4] |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö  |
| Sysselsättning | Författare, fotbollsspelare, manusförfattare, filmregissör, boxare |
| Utmärkelser | |
| Tanums kvinnostipendium (1996) Sveriges Radios romanpris (2000) Amandapriset för bästa dokumentär (2000) Wahlström och Widstrands litteraturpris (2002) Aftonbladets litteraturpris (2002) P2-lyssnarnas romanpris (2007) Lydia och Herman Erikssons stipendium (2007) Kritikerpriset (2010) Stina Aronsons pris (2011) Sveriges Radios novellpris (2011) Sveriges Radios romanpris (2011) Doblougska priset (2011) Bragepriset[6] | |
| Redigera Wikidata | |
Beate Emilie Grimsrud, född 28 april 1963 i Bærum, Norge, död 1 juli 2020 i Högalids distrikt, Stockholm, Sverige,[7][8] var en norsk författare, dramatiker och filmregissör. Hon var bosatt i Sverige och skrev på svenska och norska.[9] Hon skrev romaner, filmmanus, dramatik och manus till radioproduktioner. Tillsammans med författaren Inger Alfvén gav hon också ut barnböcker.[10]
Grimsrud växte upp i Norge men lämnade landet för att studera vid Biskops Arnös författarskola i Uppland. Hon var bosatt i Stockholm sedan 1984. Hon hade dyslexi och ett allvarligt synfel.[11] Hon utbildades på Biskops-Arnös folkhögskola.[11]
Grismrud debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår och fick sitt publika genombrott 1999 med barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa.[10] Grimsrud skrev på svenska och översatte själv sina verk till norska.[12] Sammanlagt skrev hon ett tiotal romaner och novellsamlingar. Har någon sett mig någon annanstans? (2007) nominerades till Augustpriset.[10] Hennes största framgång är romanen En dåre fri, som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris i både Norge och Sverige. Romanen har även nominerats till Ungdomens litteraturpris samt det norska Bragepriset.[13] En dåre fri har översatts till bland annat franska och tyska.[14]
Grimsrud regisserade även filmer, som kort- och dokumentärfilmer om fotboll och boxning som visats i Sveriges Television. En av hennes boxningsfilmer vann norska Amandapriset för årets bästa dokumentär år 2000.[10]
Grimsrud sommarpratade i Sveriges Radio två gånger, år 2000[15] och 2011[16].
År 2016 producerade Sveriges Radio P1 en dokumentär om Grimsrud, Det jag inte klarar är att dö. I dokumentären följer radioproducenten Siri Ambjörnsson henne under ett års tid, i ett samtal om Grimsruds bröstcancer och cellgiftsbehandlingar.[10]
Wikimedia Commons har media som rör Beate Grimsrud.