| Bertha Wellin | |
 Bertha Wellin i sin sjuksköterskedräkt. | |
| Född | 11 september 1870[1][2][3] Runstens församling[4][5] |
|---|---|
| Död | 27 juli 1951[6][2][3] (80 år) Hedvig Eleonora församling[2][3][7], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[8][3] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Nisbethska skolan[7]  |
| Sysselsättning | Sjuksköterska, politiker[9][7], redaktör[9][7] |
| Befattning | |
| Stadsfullmäktigeledamot, Stockholms stad (1912–1927)[10][11] Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1922–1936)[3][7] | |
| Politiskt parti | |
| Lantmanna- och borgarepartiet inom andrakammaren (–)[12][7] Högerpartiet (–)[7] | |
| Gift med | ogift[7] |
| Föräldrar | Alrik Wellin[3][7][4] |
| Utmärkelser | |
| Illis Quorum[3] Florence Nightingale-medaljen[3][13] | |
| Namnteckning | |
_sign.jpg){kind=small} | |
| Redigera Wikidata | |
Bertha Wellin, född 11 september 1870 i Runstens församling[14] på Öland, död 27 juli 1951 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk sjuksköterska och politiker. Hon blev en av de fem första kvinnorna i Sveriges riksdag vid valet 1921, och den första kvinnliga ledamoten för högern.
Bertha Wellin var dotter till kronofogden i Vickleby Alrik Wellin och Jenny Melén. Efter uppväxten i Vickleby utbildade hon sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet i Stockholm och arbetade inom Svenska fattigvårdsförbundet. Hon blev år 1910 styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening (SSF), ordförande i samma förening 1914–1933 och ordförande från 1917 i dess förtroendenämnd. År 1920 blev hon ledamot av arbetsutskottet för sjuksköterskors samarbete i Norden och hon var med och grundade Svensk sjukskötersketidning och var ansvarig utgivare för tidningen år 1911–1933.
Hon var ledamot i flera av Stockholms sjukhusstyrelser, till exempel för Sophiahemmets styrelse från och med år 1917. År 1912 valdes hon till ledamot av Stockholms stadsfullmäktige för högern och hon blev ledamot i hälsovårdsnämnden år 1919.
Wellin invaldes vid valet 1921 i riksdagen, som en av de första fem kvinnorna någonsin. Hon var ledamot för Stockholms stad i andra kammaren. Hon invaldes samtidigt som socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund samt Liberala samlingspartiets Elisabeth Tamm. Kerstin Hesselgren valdes också som enda kvinna in i första kammaren. Wellin satt på ett mandat för det konservativa lantmanna- och borgarpartiet inom Allmänna valmansförbundet och hon satt i riksdagen under fjorton år.
Wellin var också en stark förespråkare för sjuksköterskekallet och hon menade att sjukvårdsarbete är ett barmhärtighetsverk. Dylika idéer genomsyrade hennes arbete och frågor som rörde löner och arbetstider blev i det närmaste bannlysta inom föreningen. Tiderna kom emellertid att förändras och den sociala sammansättningen i sjuksköterskekåren med dem. Fler och fler utbildade sjuksköterskor kom ifrån småborgerligheten och hade inget understöd hemifrån. De måste kunna leva på sitt arbete och reste därför krav på anständiga löner. Dessa krav växte sig större, och hade 1932 nått ett plan där de inte kunde hållas tillbaka. Ett föreningsmöte beslutade då att omvandla organisationen till en fackförening. Under årsmötet 1933 insåg Wellin att hon kämpade emot alltför starka krafter, och hon avsade sig sitt ordförandeskap. Under psalmsång tågade hon ut ur mötessalen för att aldrig mer sätta sin fot i Svensk sjuksköterskeförening.
År 1935 tilldelades hon Röda Korsets högsta utmärkelse för sjuksköterskor, Florence Nightingale-medaljen.[15]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wellin, Bertha, 1904–1926.
|