Den här artikeln handlar om legeringen. För utmärkelsen, se bronsmedalj.
Halsring av brons från bronsåldern, funnen i Värmland
Bronsspänne från ca 800 e.Kr., funnet på Gotland.
En bronsskulptur föreställande Klostret i Ystad av Anders Ödman 2017.
En av Benin-bronserna, från Afrika, 1500-tal.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Brons är benämningen på rödaktiga legeringar med koppar och andra metaller, vanligen tenn.[1] Legeringen består vanligtvis av cirka 80-95% koppar och resterande 5-20% tenn, i vissa fall ingår även mindre mängder bly, zink eller aluminium. Smältpunkten för brons varierar med halten av de ingående metallerna, men är ungefär 950 °C (1742 °F) och alltså ca 130 °C lägre än den för koppar.

Användning

Brons har historiskt använts för gjutning av vapen och prydnadsföremål samt i tillverkning av mynt.

Brons används i stor utsträckning vid tillverkning av musikinstrument, exempelvis cymbaler och strängar till stränginstrument, men är också mycket vanligt på båtar som material till propeller och för ventiler under vattenytan, så kallade skrovgenomföringar.

Jämfört med mässing (koppar och zink) är brons svårare att bearbeta, men har bättre hållfasthet och korrosionsmotstånd. Tennbrons kan utan större svårighet mjuklödas, medan det är mycket besvärligt att mjuklöda berylliumbrons.

I vissa tillämpningar kan brons användas för tillverkning av korrosionshärdiga fjädrar.

I tävlingssammanhang tilldelas ofta tredjeplatsen en medalj i brons.

Typer av brons

Även kopparlegeringar där tenn inte är den näst största metallen kallas ofta brons, såsom arsenikbrons, berylliumbrons, blybrons och manganbrons.

Etymologi

Ordet brons (medeltidsgrekiska: brontēsíon) härstammar antagligen ursprungligen från staden Brindisi (grekiska: Brentḗsion/Βρεντήσιον), känd för brons, alternativt, kanske ursprungligen, från det persiska birinj/biring ("brons").[6]

Se även

Referenser

  1. ^ ”Brons”. Nationalencyklopedin. 27 maj 2014. http://www.ne.se/brons. Läst 25 april 2014. 
  2. ^ Nordisk familjebok.
  3. ^ Engelskspråkiga wikipedia.
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1930). Svensk uppslagsbok. Bd 5. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 7 
  5. ^ Engelskspråkiga Wikipedia.
  6. ^ "Brons". NE.se. Läst 2012-05-29.

Externa länkar