Carl Manuel Smitt | |
Född | 25 juni 1869[1][2][3] Ulrika Eleonora församling[3], Sverige |
---|---|
Död | 23 april 1925[1][2] (55 år) Storkyrkoförsamlingen[1][2], Sverige |
Begravd | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Byggherre, direktör[2] |
Föräldrar | Johan Wilhelm Smitt[3] |
Redigera Wikidata |
Carl "Calle" Manuel Smitt, född 25 juni 1869 i Kungsholms församling, död 23 april 1925, var en svensk miljonär, äventyrare, direktör och byggherre. Han var son till affärsmannen Johan Wilhelm Smitt, som gjorde sig en förmögenhet i Argentina och exploaterade större delen av Kungsholmen i Stockholm.
Carl Smitt växte upp och studerade i Stockholm. Efter studierna reste han utomlands, och när han kom hem blev han ägare till Aktiebolaget Skandinaviska Pennfabriken, som fadern grundat 1893. "Smittska pennfabriken", låg på Fridhemsgatan 18 på Kungsholmen i Stockholm. Den satsade på inhemsk tillverkning av stålpennor, men lyckades aldrig konkurrera med större fabrikerna i England, och lades ned tidigt på 1900-talet.[4][5]
När fadern dog 1904 ärvde han en stor förmögenhet och gav sig in i byggbranschen. Han var byggherre för ett 20-tal hus, bland annat Fenixpalatset och Skeppsbron 44. I Skeppsbron 44 hade han sedan sin bostad i Stockholm fram tills sin död.[5]
Han gjorde sig ett namn som äventyrare och sportsman. Han engagerade sig i Svenska Aeronautiska Sällskapet och införskaffade luftballongen Argonaut år 1905 som blev en av föreningens tre luftballonger.[6] Med den deltog han i tävlingar, först som passagerare och sedan som förare.[6] Han var också intresserad av båtliv och ägde flera segeljakter, var även engagerad i isjaktssegling och motorbåtsport samt bilsport.[5]
Han lärde känna Axel Hultman och Carl von Schewen, vilket ledde till engagemang i Pelarorden. Bland annat donerade han ett gammalt ritkontor att ha till stuga i Carl von Schewens ö Håtö Svansar, där de brukade träffas och som senare köptes av Pelarorden.[7][8]
Han jordfästes i Gustav Vasa-kyrkan.[9] Vid sin död testamenterade han bort största delen av sin förmögenhet till två därför skapade institutioner. Den ena för att förbättra vägar i Stockholms skärgård som förvaltades av Kungliga Automobilklubben, och den andra för att främja havsfisket i Stockholm och Halland.[10] Hans partner, Siva Persson med vilken han hade två döttrar, fick ärva en del men bestred också testamentet för att hon menade att hon var att betrakta som maka.[11] Processerna tog mer än tio år.[12] Andra större mottagare var Stockholms isjaktsklubb, en donation till behövande i Stockholm samt idrottsföreningar.[13]
Kungliga Automobilklubben donerade bland annat Skeppsdalsvägen till Skeppsdals brygga i Österåker och stora delar av Solövägen i Norrtälje kommun, som är en stor del av vägen till Furusund.[12][14]