Carl-Gustaf Blom-Carlsson | |
Född | 2 maj 1799[1][2][3] Stockholm[4][5] |
---|---|
Död | 12 juli 1868[1][2][5] (69 år) Katarina församling[5], Sverige |
Medborgare i | Sverige[5] |
Sysselsättning | Arkitekt[1] |
Redigera Wikidata |
Carl Gustaf Blom Carlsson, född 2 maj 1799 i Stockholm, död 12 juli 1868 i Katarina församling, Stockholms stad, var en svensk arkitekt.
Han var först i snickarlära hos sin far och blev samtidigt elev vid Kungliga Akademien för de fria konsterna, som 1825 kallade honom till lärare i den förberedande byggnadsskolan, 1826 till agré, 1837 till ledamot och 1841 till vice professor i byggnadskonst. 1818 hade han blivit konduktör vid Överintendentsämbetet, där han 1862-64 var intendent.
Blom studerade under en tid, då arkitekturens konst i allmänhet var tillbakasatt, och ägnade sedermera sin talang i huvudsak åt jämförelsevis obetydliga uppgifter. Framför allt var han lycklig i sammansättandet av orgelfasader (till exempel i Lund, Strängnäs, Åbo med flera städer), och efter hans ritningar är åtskilliga kyrkor i Sverige uppförda, däribland Järvsö kyrka[6], 1838, Bolmsö kyrka, 1860–1863, Sjösås nya kyrka, 1862–1865, Tjureda kyrka, 1858–1862 och Hägerstads kyrka, 1864–1866.
I Stockholm anställdes han vid Stockholms bro- och hamnbyggnader 1823 och blev arbetschef 1845-1849. 1845-1864 var han vice stadsarkitekt i huvudstaden och står här bakom Blasieholmskajen, Gamla Navigationsskolan vid Mosebacke torg 5 1842-1844, Davidsons paviljonger på Trädgårdsföreningens tomt på Drottninggatan 1839 och senare Hotel Fenix 1845, samt Stora gravkoret och bostället vid Norra begravningsplatsen 1856-1861. Övriga byggnader är Östersunds första läroverk, numera Gamla skolan, 1849, Residenset i Vänersborg 1843, Residenset i Växjö 1844-1848, och ombyggnad av Residenset i Göteborg 1852-55.
Ursprungligen hette han endast Blom, men tillade namnet Carlsson för att skilja sig från arkitekten Gustav Adolf Blom, yngre bror till Fredrik Blom.