Dhofar | |
Guvernement | |
Salalahs strand
| |
Officiellt namn: Guvernementet Dhofar | |
Land | Oman |
---|---|
Huvudstad | Salalah |
Area | 99 300 km² |
Folkmängd | 261 800 (2010) |
Befolkningstäthet | 3 invånare/km² |
Geonames | 411742 |
|
Dhofar (Ẓufār) är ett av elva guvernement i Oman med en yta på 99 300 km² och 261 800 invånare (2010).[1] Huvudorten heter Salalah. Dhofar ligger längst i söder i Oman och gränsar till Jemen i väster och Saudiarabien i norr. I söder har Dhofar en kust mot Arabiska havet (Indiska oceanen).
Från slutet av 1100-talet styrdes områden som en vasallstat till Oman.[2]
Invånarna i Dhofar känner historiskt sett ett större släktskap med jemenitiska stammar än med omanierna. Tillsammans med sultan Said ibn Taymurs utvecklingsfientlighet, ledde detta till uppror som stöddes av Jemen på 1960-talet. Upproret slogs ned 1975.[1][2]
Dhofar består i norr av öken med steniga slätter och närmare gränsen mot Saudiarabien av en sandöken, Rub al-Khali. Mellan öknen i norr och kusten i söder mot Arabiska havet ligger Qarabergen med en höjd mellan 900 och 1200 meter och söder därom breder den bördiga kustslätten Juraib ut sig längs en kuststräcka mot Indiska oceanen på drygt sex mil. Hit kommer sommarmonsunen vilket gör området till Omans bördigaste med goda betesmarker i bergen. Vädret gynnar också ett rikt fågelliv.[1][2]
Omans näst största stad, Salalah, ligger på kustslätten Juraib, längst en lång sandstrand. Den tidigare sultanen av Oman hade Salalah som residens. Övriga städer längs kusten är Mirbaṭ, Ṭaqah, Raysut och Rakhyut. Från Salalah går en väg mot Thamril i norra Dhofar, vägen fortsätter mot huvudstaden Muskat. [2]
Längs kusten dominerar araber medan invånarna i bergen kallas jibali, bergsfolk, och tillhör en annan folkgrupp som man tror har samma härstamning som Jemens bergsfolk.[2]
I Dhofar talas arabiska samt de semitiska sydarabiska språken mehri och shehri.[3]
Dhofar utgör ett både nutida och historiskt centrum för odling av olibanum (rökelse) och dessutom odlas kokosnötter, bananer och grönsaker. I övrigt hålls kor, främst för mjölkproduktion. I nordöst finns oljekällor.[2]
|