Ernani är en opera (dramma lirico) i fyra akter med musik av Giuseppe Verdi och libretto av Francesco Maria Piave efter Victor Hugos skådespel Hernani (1830).
Verdi hade skrivit sina fyra första operor för La Scala i Milano men accepterade 1843 ett erbjudande om att skriva en opera för La Fenice i Venedig. I diskussionerna om ett lämpligt libretto ingick Shakespeares Kung Lear, men La Fenice hade ingen sångare som passade för titelrollen och därför enades man istället om Victor Hugos pjäs Hernani, som även Vincenzo Bellini hade varit frestad av. Verdi skrev själv utkastet till librettot vars slutliga utformning överläts på den helt oprövade Francesco Maria Piave med gott resultat. Verdi var själv missnöjd med sångarna vid premiären 9 mars 1844, men succén var gjord och blev ännu större vid senare föreställningar. Svensk premiär 3 oktober 1848 på Kungliga Operan i Stockholm (gästspel).
Ernani är ingen opera med stora folkmassor på scenen, utan ett drama om enskilda personer i spänningsfältet mellan personliga val och samhälleliga principer. I handlingen framträder flera intressanta karaktärer:
Platserna som operan utspelas på är uppe i de aragonska bergen, i don Ruy de Silvas slott, i Karl den stores gravkammare i Aachen samt i Zaragoza år 1519.
Ernani planerar tillsammans med sina följeslagare att föra bort Elvira från Ruy Gomez de Silva, som vill tvinga henne till äktenskap. Men även don Carlo, kungen av Spanien som inkognito gästar de Silvas slott, har blivit förälskad i Elvira. Han uppvaktar Elvira med kärleksförklaringar, men hon visar bort honom. Han beslutar sig därför för att enlevera henne, men hindras av Ernani. Nu dyker de Silva upp och vill hämnas på de båda männen. Men don Carlo ger sig tillkänna som tänkbar tronföljare. Ernani lyckas fly tack vare Elviras hjälp.
Ernani tros vara död och Elvira går med på bröllopet med de Silva. Men Ernani lever och smyger sig förklädd till pilgrim in på bröllopsfesten. De Silva visar honom gästfrihet, även efter det att Ernani har avslöjat sin rätta identitet och don Carlo, som har följt de fredlösas spår, kräver att denne skall utlämnas. Istället för Ernani för don Carlo med sig Elvira. De Silva och Ernani blir bundsförvanter, men bara på ett villkor: för den gästfrihet som de Silva har visat Ernani, måste denne vara beredd att plikta med livet, när de Silva så önskar.
Don Carlo söker upp sin förfader Karl den stores gravkammare i Aachen, för att där invänta valet av Tysk-romerska rikets nye kejsare. Här sammanträffar även de sammansvurna, bland dem de Silva och Ernani, för att genom lotten bestämma vem som skall döda don Carlo. Lotten faller på Ernani. Tre kanonskott hörs. Don Carlo har valts till ny tysk-romersk kejsare. Han har i smyg lyssnat till de sammansvurna och befaller att de skall bestraffas. Endast Elviras böner lyckas beveka kejsaren, som benådar dem. Elvira och Ernani blir ett par.
Akt IV: Masken
Elviras och Ernanis muntra bröllopsfest hemsöks av en man iklädd en svart mask. På bröllopsnatten kräver de Silva att Ernani skall dö. Alla böner är förgäves. Ernani tar sitt liv och Elvira följer honom i döden.
| |||||||
