En fartkamera (även trafiksäkerhetskamera eller hastighetskamera) är en anordning som används för att övervaka hastighetsreglerna på vägar, samt för att lagföra förare som överskrider hastighetsgränsen. Kameran har en detektor för att mäta hastighet, och en kamera för att fotografera eventuell överträdelse. Systemet kallas för ATK, Automatisk trafiksäkerhetskontroll.
I vissa länder, bland annat Sverige, kan bara föraren lagföras för en överträdelse (föraransvar). För att få god bevisning behövs en bra bild både på fordonets registreringsnummer och föraren. I många andra länder har även ägaren ansvar för hastighetsöverträdelsen (ägaransvar). Fordonsägaren har därmed en skyldighet att ange föraren vid en eventuell hastighetsöverträdelse. Vägrar ägaren att medverka i utredningen åläggs denne en kännbar avgift. I de fall där ägaren till fordonet har hela ansvaret, förekommer i vissa länder, behövs inga bildbevis på föraren.
Forskning i Storbritannien visar att olyckorna minskat när kameror satts upp [1].
Det svenska systemet medger inte mätning av medelhastigheten mellan kameror, sk. sträck-ATK. Utifrån GDPR är tidsbegränsad registrering av personer som inte är misstänkta för något brott endast möjlig om tydlig samhällsnytta kan påvisas.
I Sverige introducerades fartkameror på vägarna för första gången i början av 1990-talet.
I till exempel Storbritannien och USA finns rödljuskameror, de övervakar trafikljusen och fångar de som kör mot rött.