Fritiof Andersson är en ofta återkommande figur i Evert Taubes visdiktning. Fritiof Andersson är eller har varit sjöman, och han har även varit gaucho på sydamerikanska Pampas. Evert Taube introducerade Fritiof Andersson 1919 i visan med samma namn och som spelades in vid hans första grammofoninspelning 1921.

Anderssons livsöde återkommer även senare i Taubes diktning, och man kan genom Taubes visor följa honom genom ungdomen från Bohuslän till hans äldre dagar, med en lägenhet på Söder i Fritiof Anderssons polka i väntan på att få gå till sjöss, och på resor i Italien och Sydfrankrike. I visorna Fritiof Andersson och Jag är fri jag har sonat beskrivs hur han sitter i fängslad i Buenos Aires. I Möte i monsunen beskrivs hur han blivit sjanghajad och kidnappad. Han är på Pampas och blir förälskad i värdshusvärdsdottern Carmencita från San Borombon i låten Fritiof och Carmencita. De återförenas i visan Tango i Nizza, där Fritiof berättar att hon alltid varit den ende, och Carmencita berättar att hon trodde han förstod att hennes avvisning i den föregående visan inte var riktig.[1][2]

Taube-visor med Fritiof Andersson

Referenser

  1. ^ Strömdahl, Ingrid (1 juli 2011). ”Alla generationer ville vara med och fira Taube”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/alla-generationer-ville-vara-med-och-fira-taube. Läst 24 april 2021. 
  2. ^ ”Säg minns du mig än, Don Fritiof Andersson? • kallelind.se”. kallelind.se. 6 april 2012. https://www.kallelind.se/blogg/sag-minns-du-mig-an-don-fritiof-andersson/. Läst 24 april 2021.