Paisiello vid klaveret med verket "Nina". Målning av Élisabeth Vigée-Le Brun.

Giovanni Paisiello, född 9 maj 1740 i Taranto, Apulien, död 5 juni 1816 i Neapel, var en Italiensk operakompositör.

Biografi

Paisiello studerade musik för Durante och vid Conservatorio Sant' Onofrio i Neapel, där han efteråt anställdes som lärare. Genom ett för konservatoriets skolteater författat komiskt intermezzo (1763) uppdagades hans begåvning för opera buffa; ditintills hade han skrivit ett antal mässor, psalmer, oratorier med mera. Bland hans första operor kan nämnas II marchese di Tulipano, som vann europeiskt rykte. Sedan L'idolo Cinese befäst hans anseende i Neapel, räknades Paisiello till sitt lands främsta tonsättare vid sidan av Piccinni och Cimarosa. Åren 1776–1784 vistades han på kallelse av kejsarinnan Katarina II i Sankt Petersburg som teaterkapellmästare och skrev där utom annat II barbiere di Seviglia, till samma libretto som sedermera användes av Rossini.

Efter sin återkomst till Neapel utnämnd till hovkapellmästare, förstod Paisiello att även efter revolutionen 1799 bibehålla sin ställning, då med titeln som direktör för nationalmusiken. År 1802 flyttade han på Napoleon I:s begäran till Paris, men återvände redan följande år till sin förra plats, som han förlorade vid restaurationen 1815, likväl med åtnjutande av pension. Bland Paisiellos omkring 100 operor skall ytterligare nämnas: Nina, osia La pazza per amore, II re Teodor , La serva padrona, La molinara, I zingari in fera, Proserpina och L'Infante di Zamora. Operor som är spelade i Stockholm Barberaren i Sevilla (1797) och Prinsessan av Zamora (1799). Dessutom skrev Paisiello ett passionsoratorium, två rekviem, tre stora orkestermässor, ett flertal mindre mässor, tolv orkestersymfonier, sex pianokonserter, sex stråkkvartetter, tolv pianokvartetter med mera.

Den enda riktiga rival som Paisiello ställdes mot var Cimarosa som båda var innovatörer på operans område, och båda stod en bra bit över sina andra tonsättarkollegor. Båda påverkade Mozart i hans musikaliska stil såsom orkestern och sångbarheten. Paisiello lade även stor vikt på instrumentationen, händelsefinaler och mindre talad sång.

94 operor hann Paisiello komponera och en av de mest kända är "Nel cor più non mi sento" från La Molinara 1788. Beethoven uppskattade Paisiellos melodiska kompositioner och gjorde variationer baserat på detta stycke 1795, WoO 70 sex variationer i G-dur.

Operor

Källor

Externa länkar