Helge Berglund | |
Född | 25 juli 1907 Stockholm |
---|---|
Död | 14 mars 1980 (72 år) Stockholm |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Socialhögskolan (Stockholms universitet) |
Sysselsättning | Politiker, ämbetsman |
Befattning | |
Ordförande, Svenska Ishockeyförbundet (1948–1973) Verkställande direktör, AB Stockholms Spårvägar (1965–1966) Verkställande direktör, Storstockholms Lokaltrafik (1967–1972) Förstakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1968–1970) | |
Politiskt parti | |
Socialdemokraterna | |
Redigera Wikidata |
Johan Helge Berglund, född 25 juli 1907 i Stockholm, död 14 mars 1980 i Stockholm,[1] var en svensk socialdemokratisk politiker och direktör för AB Storstockholms Lokaltrafik, samt idrottsledare.
Berglund avlade studentexamen 1927, diplomerades från Socialinstitutet 1931 och blev juris kandidat 1937. Han inträdde i Stockholms stads tjänst 1930, blev amanuens vid Stockholms statistiska kontor 1931, aktuarie 1937, förste aktuarie vid Stockholms stadskansli, handboksavdelningen, 1939 och sekreterare 1940.[2] Han var nära medarbetare till finansborgarrådet Zeth Höglund som finanssekreterare 1941–1946, efterträdde Yngve Larsson som trafik- och stadsbyggnadsborgarråd 1946–1965.
Berglund tillhörde stadsfullmäktige i Sundbybergs stad 1934–1946, i Stockholms stad från 1950, var vice ordförande i drätselkammaren 1940–1946, ordförande i byggnadsnämnden 1944–1946 och 1954–1958, ordförande i gatunämnden, idrotts- och friluftsstyrelsen, kyrkogårdsnämnden och civilförsvarsnämnden fån 1946 och i regionplanenämnden av Stockholmstraktens regionplaneförbund 1951–1955. Han var verkställande direktör för AB Stockholms Spårvägar från 1965, vilket ombildades till dagens AB Storstockholms Lokaltrafik 1967. Berglund kvarstod på VD-posten fram till årsskiftet 1972/73. Mellan 1960 och 1965 var han styrelseordförande i kommunägda Gekonsult.
Berglund var som borgarråd djupt involverad i det myckna nybyggandet av hus och trafiklösningar som skedde i Stockholm under 1940-, 50- och 60-talen, i samband med utbyggnad av tunnelbanan och Norrmalmsregleringen; bland annat från 1951 i rollen som ordförande för Nedre Norrmalmsdelegationen.
År 1961 lät Berglund tippa orenat rötslam i Östersjön. Tidningsrubriker berättade att han borstade tänderna i det av slam kontaminerade vattnet för att visa att det var ofarligt. Endast högerpartisten Thyra Bratt och kommunisten/vänsterpartisten läkaren John Takman opponerade sig i stadsfullmäktige. De blev hånade men deras ansträngningar resulterade i att slamtippningen upphörde.[3]
Berglund var även ordförande i Svenska Ishockeyförbundet mellan oktober 1948 och september 1973,[4] en tid som präglas av stark utveckling av ishockeysporten i Sverige.[5] Åren 1968–1970 var han ledamot i Sveriges riksdags första kammare.
Han ligger begravd i Sundbyberg.[6]
Företrädare: Yngve Larsson (Stadsbyggnadsborgarråd) |
Trafik- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad 1946–1965 |
Efterträdare: Thorsten Sundström (Gatu- och trafikborgarråd) Inge Hörlén (Stadsbyggnadsborgarråd) |
Företrädare: Anton Johansson |
Ordförande för Svenska Ishockeyförbundet 1948–1973 |
Efterträdare: Ove Rainer |
|