Hemming Sten | |
Född | 11 januari 1925[1] Sollefteå[2], Sverige |
---|---|
Död | 14 april 1989[1] (64 år) |
Begravd | Västra Vingåkers kyrkogård[3] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Journalist |
Arbetsgivare | Expressen |
Föräldrar | Hemming Sten[2] Magdalena Botilda Sten[2] |
Redigera Wikidata |
Hemming Sten, född 11 januari 1925 i Sollefteå,[4] död 14 april 1989 i Västra Vingåker,[5] var en svensk journalist, TV-recensent och författare. Han var i första hand var verksam på kvällstidningen Expressen. Sten var son till riksdagsmannen Hemming Sten.
Åren 1948–1949 var Hemming Sten ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet. Han blev filosofie kandidat 1949 och arbetade mellan 1947 och 1950 som redaktör på tidskriften Libertas. Efter några år som radio- och litteraturkritiker på Stockholms-Tidningen knöts han år 1953 till Expressens kulturredaktion. Mellan 1964 och 1966 var han redaktionschef på Förenade Landsortstidningar, FLT, och därefter kulturredaktör på Norrköpings Tidningar-Östergötlands Dagblad, NTÖD.
År 1967 återvände han till Expressen som TV-krönikör, en post han hade till 1982. Fram till 1989 var han TV-krönikör i Svenska Dagbladet.[6] Han var även, från 1972, knuten till Veckojournalen.[4]
Hemming Sten var även författare och skrev böcker både om mediepolitik, till exempel Monopol-TV eller frihet i etern? (Cavefors, 1962), och golf, bland andra Stockholms äldsta golfbanor (Höjering, 1989) och Stora golfboken (Norstedts, 1988).[7]
Under sin tid på Expressen drev Hemming Sten en linje mot det dåvarande etermediemonopolet och ställde "frihet i etern" mot "monopol-TV".[8] Myggans nöjeslexikon skriver att han "såg monopolet som roten till dålig radio och TV och sig själv som tittarnas ombudsman".[6] Hemming Sten är begravd på Västra Vingåkers kyrkogård.[9]
|