Herbert Kroemer | |
Född | 25 augusti 1928[1][2][3] Weimar, Thüringen, Tyskland |
---|---|
Död | 8 mars 2024[4] (95 år) |
Medborgare i | Tyskland och USA |
Utbildad vid | Göttingens universitet Jenas universitet |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
Arbetsgivare | University of California, Santa Barbara University of Colorado Boulder |
Utmärkelser | |
J J Ebers Award (1973)[5] IEEE Jack A. Morton Award (1986)[6] Nobelpriset i fysik (2000)[7][8] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (2001) IEEE Medal of Honor (2002) IEEE Fellow Humboldtpriset Medlem av American Physical Society Alexander von Humboldt-stipendiat | |
Redigera Wikidata |
Herbert Kroemer, född 25 augusti 1928 i Weimar, Thüringen, död 8 mars 2024,[9][10][11] var en tysk nobelpristagare i fysik år 2000. Han tilldelades priset för "utvecklingen av halvledarheterostrukturer för höghastighets- och optoelektronik".[12] Han delade halva prissumman med ryssen Zjores Alfjorov. Den andra halvan tilldelades amerikanen Jack S. Kilby.
Kroemer tog doktorsgraden i fysik 1952 vid universitetet i Göttingen. Han var anställd bland annat vid RCA Laboratories, Princeton, NJ, USA 1954–1957 och vid Varian Associates, Palo Alto, CA, USA, 1959–1966. Han var professor i fysik vid University of Colorado, Boulder, 1968–1976 och därefter vid University of California, Santa Barbara, USA.
Kroemer, och Alfjorov, har uppfunnit och utvecklat snabba opto- och mikroelektroniska komponenter, som bygger på skiktade halvledarstrukturer, så kallade halvledarhetero-strukturer. Snabba transistorer byggda med heterostrukturteknik finns bland annat i radiosatellitlänkar och i basstationerna för mobil telekommunikation. Laserdioder byggda med samma teknik ingår i tekniken för Internets optiska fibrer. De finns också i till exempel CD-spelare, streckkodsläsare och laserpekare. Med heterostrukturteknik byggs också ljusstarka lysdioder som används i bromsljus på bilar, trafikljus och andra varningsljus.
|