Ignaz Paderewski | |
Ignaz Paderewski 1894 | |
Levnad | |
---|---|
Född | 18 november 1860 Kuryłówka, Guvernementet Podolien, Ryssland |
Död | 29 juni 1941 (80 år) New York, USA |
Begravd | St. Johannes ärkekatedral i Warszawa och Arlingtonkyrkogården |
Tonsättare | |
Instrument | Piano |
Ignacy Jan Paderewski (på svenska och tyska ofta kallad Ignaz Paderewski), född 18 november 1860 i Kuryłówka, guvernementet Podolien, död 29 juni 1941 i New York, var en framstående pianist, kompositör, politiker och professor vid konservatoriet i Warszawa.
Paderewski var den förste premiärministern och utrikesminister i det återuppståndna Polen efter första världskriget.
Paderewski studerade för Rudolf Strobl i Warszawa, för Friedrich Kiel och Heinrich Urban i Berlin samt för Theodor Leschetizky i Wien under 1880-talet.
En konsert i Wien 1887 blev hans stora genombrott som pianist, och från 1890-talet företog han en mängd konsertresor i Europa och Amerika. Pederewski komponerade en pianokonsert, mindre pianostycken, däribland en mycket spelad menuett, operorna Manru och Sakuntala, två symfonier med mera. Efter första världskriget gav han sig in i politiken, var 1919 polsk ministerpresident och från 1920–21 representant i Nationernas Förbund.[1]
Efter andra världskrigets utbrott ingick Paderewski i den polska exilregeringen i Frankrike. [2]