Inkorporeringsproblemet | |
| |
Författare | Yngve Larsson |
---|---|
Omslagsbild | Svenska stadsförbundets logotyp |
Land | Sverige |
Ämne | Kommunalrätt |
Utgivningsår | 1912 |
Del i serie | |
Ingår i serie | Svenska stadsförbundets skriftserie |
Del | 6 |
Inkorporeringsproblemet : Stadsområdets förändringar med särskild hänsyn till svensk förvaltningspraxis är en 1 234 sidor lång avhandling om inkorporering publicerad i två band 1912 av sedermera borgarrådet Yngve Larsson, och på vilken han disputerade 1913.[1][2] Dåvarande filosofie licentiaten Larsson fick i uppdrag att genomföra utredningen av Svenska stadsförbundets styrelse den 15 oktober 1910.[3]
Avhandlingen definierar inkorporeringsproblemet som "frågan om det rättsliga stadsområdets anpassning till det faktiska",[4] och behandlade de förvaltningspolitiska och juridiska problem som den snabba urbaniseringen ställde dåtidens svenska städer inför[1].
Larsson hade studerat för Hugo Preuss i Berlin,[5] och hans analys låg enligt historikern Mats Andrén nära dennes och hävdade en organisk uppfattning om kommunen som nära förbunden med staten, men ändå ett subjekt i sin egen rätt.[6]
Avhandlingen fick ett respektfullt mottagande även utomlands under sin tid,[4] och blev den första av en serie utredningar som kom att behandla samma ämne.[7] Verket hade enligt Hvar 8 dag alltjämt 1920, åtta år efter publiceringen, en framstående ställning som standardverk och kallades en synnerligen grundlig och värdefull avhandling.[8]