Jarlabankestenarna är runstenar som är resta av den uppländske stormannen Jarlabanke och hans ätt på 1000-talet.

Stenar resta av Estrid, Jarlabankes farmor

[redigera | redigera wikitext]

Estrid Sigfastsdotter var Jarlabankes farmor och hon reste stenar över sin son Gag (Jarlabankes farbror), Östen (Jarlabankes farfar och Estrids förste make) och sina söner Ingefast (Jarlabankes far) och Ingvar (Jarlabankes (halv)farbror) samt över Ingvar (Estrids andre make) och Rangvald, Estrids styvson.

Sten U 101 är ristade i samband med byggandet av en väg från Hagby i Täby till Ed vid Edsviken.[1]

Stenar resta av Ingefast, Jarlabankes far

[redigera | redigera wikitext]

Ingefast var Jarlabankes far och reste stenar över Östen (Jarlabankes farfar) och sin första hustru Ragnfrid.

Stenar resta av Jorun, Jarlabankes mor

[redigera | redigera wikitext]

Jorun var Jarlabankes mor och Ingefasts andra hustru. Hon reste stenar över sin man Ingefast tillsammans med Jarlabanke och sin styvson Häming (Ragnfrid och Ingefast son). Estrid reste samma sten(ar) över sin son Ingvar.

Det är troligt att halvbröderna Ingefast och Ingvar omkommit utomlands.[2]

Stenarna är ristade i samband med byggandet av en väg från Hagby i Täby till Ed vid Edsviken.[1]

Jarlabankes självresta stenar

[redigera | redigera wikitext]

Så många som sex av stenarna har Jarlabanke låtit resa till minne av sig själv. Dessa stenar har i stort sett samma ordalydelse. Fyra av dessa stenarna fanns ursprungligen vid Jarlabankes bro i Täby kyrkby, men endast två finns kvar på den ursprungliga platsen. Jarlabankes bro är byggd över sankmarken vid Täby tä, där tä betyder smal väg mellan gärdesgårdar eller liknande.[3]

Det har ansetts att det är en och samma Jarlabanke som omnämns på alla självresta stenar och de flesta övriga Jarlabankestenarna även om det varit känt att han hade en (halv)farbror med samma namn.[4] Nu finns också en teori som hävdar att två (U 127 & U 164) av de sex självresta stenarna är resta av farbrodern Jarl Banke, även han en storman i Täby.[2] I så fall skulle Jarlabankes bro ursprungligen byggts av (halv)farbrodern Jarl Banke.

Stenar resta av Jarlabanke

[redigera | redigera wikitext]

Tre av dessa stenar (U 143,U 140 & U 150) har ansett vara resta av stormannen Jarlabanke medan U 309 och U 310 har ansetts vara resta av Jarlabankes (halv)farbror med samma namn. En konsekvens av det är att Jarlabanke hade två hustrur, först Fastvi och sedan Jorun, och att Sven var Jarlabankes son.[4]

Enligt en nyare teori är även U 140 och U 150 resta av (halv)farbrodern Jarl Banke. I så fall så var Fastvi istället gift med (halv)farbrodern Jarl Banke och Sven var Jarl Bankes son.[2]

Sten rest av Ingefast, Jarlabankes son

[redigera | redigera wikitext]

Ingefast var Jarlabankes son och reste en sten över Jarlabanke tillsammans med sin mor Kätillö. Både Jarlabankes far och son hette alltså Ingefast. Det var vanligt att namn ärvdes.

Släktträd

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Mer om berättelsen Människor, händelser och platser i Ingas och Estrids liv.”. Stockholms läns museum. http://old.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/mer-om-berattelsen/. Läst 19 september 2013. 
  2. ^ [a b c d e f] ”U 150, en runsten för mycket?”. Kandidatuppsats i arkeologi. http://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.85933.1335185321!/menu/standard/file/Lexerius_Glenn_U150_En_runsten_for_mycket.pdf. Läst 18 september 2013. 
  3. ^ ”Täby kyrka”. Stockholms stift. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=551070. Läst 18 september 2013. 
  4. ^ [a b c] ”Sex vikingatida ätter i mälardalen”. Släkthisoriskt forum 86/1. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. https://web.archive.org/web/20130921054739/http://www.genealogi.se/filer/viking.pdf. Läst 19 september 2013.