Josef Witiska, född 5 juli 1894 i Iglau, död 1946, var en österrikisk promoverad jurist och Standartenführer i SS. Han var en av de ansvariga för förintelsen i Polen.
Biografi
År 1914 anmälde sig Witiska som krigsfrivillig och stred i första världskriget. Efter kriget studerade han rättsvetenskap och promoverades till juris doktor 1922.[1]
Efter Anschluss, Tysklands annektering av Österrike i mars 1938, tjänstgjorde han vid Gestapo i Graz. I juni 1941 utsågs han till ställföreträdande chef för Gestapo i Prag i Riksprotektoratet Böhmen-Mähren. Han var ställföreträdare åt Hans Geschke och därefter åt hans efterträdare Ernst Gerke. I februari 1943 efterträdde han Helmut Tanzmann som kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i distriktet Galizien i Generalguvernementet, det polska territorium som inte inlemmades med Tyska riket. Där organiserade Witiska massarkebuseringar av judar.[2]
Från september till november 1944 ledde Witiska Einsatzgruppe H, en mobil insatsgrupp som samarbetade med det slovakiska Hlinkagardet i gripandet och deporteringen av slovakiska judar till bland annat Auschwitz-Birkenau. Vid krigsslutet greps Witiska av amerikanska soldater och internerades. Han begick självmord, innan han skulle utlämnas till Tjeckoslovakien.[1][3]
.svg){kind=small}
Tredje riket
SS-Standartenführer