Kirvus | |
Kirvu (finska) | |
Före detta kommun | |
Land | Finland |
---|---|
Landskap | Karelen |
Län | Viborgs län |
Härad | Jäskis |
Area | |
- land | 649,7 km² |
Folkmängd | 8 721 (1938) |
Befolkningstäthet | 13,4 invånare/km² |
Grundad | 1871 |
Moderkommun | Jäskis |
Geonames | 485471 |
Upphörd | 1948 (överlåten till Sovjetunionen 1944) |
| |
Symbolen "Kirvun kukko" (Kirvus tupp) härstammar från vindflöjeln på Kirvus kyrka från 1600-talet[1] |
Kirvus (finska Kirvu, ryska Svobodnoje) var en kommun i Karelen, i Viborgs län. Kommunen låg i norra delen av Karelska näset och den gränsade mot S:t Andree i sydväst, Jäskis i väster, Rautjärvi i norr, Hiitola, Kaukola och Räisälä i öster samt Vuoksenranta i söder[2]. Kirvus hade cirka 8 700 invånare[3] och en landareal på cirka 650 km² [4]. Kyrkbyn i Kirvus heter numera Svobodnoje (ryska Свобо́дное) och den ligger i Leningrad oblast.
Under 1300-talet utgjorde Kirvus en del av det vida häradet Jäskis. Kirvus socken grundades 1858. Kommunen Kirvus grundades 1871 då den kyrkliga och kommunala administrationen skiljdes åt[5].
1611 uppgavs Kirvus kapellförsamling vara underställd Jäskis församling. Troligtvis grundades församlingen redan på 1570-talet. Församlingen fick en egen präst 1655 och den blev självständig 1858.
En träkyrka byggdes 1815—1816. Vid kyrkan fanns en klockstapel av östfinländsk typ. Altartavlan "Kristi himmelsfärd" målades av Alexandra Frosterus-Såltin[4][5].
Ahola, Apula, Eijala, Haikola, Hannukkariikonen, Hauhiala, Ihaksela, Iiliälä, Inkilä, Jantula, Jänikselä, Karvala, Kauppila, Keskiselkä, Kirvu (kyrkbyn), Kohtamaa, Kuismala, Lahdenmaa, Lietlahti, Läylölä, Maamäki, Matikkala, Merola, Mertjärvi, Meskala, Montola, Nahkurila, Neitajoki, Niukkala, Paavilanmäki, Paksujalkala, Pirilänniemi, Riikola, Roinila, Rätykylä, Sairala, Sunikkariikonen, Tietävälä, Torajärvi, Vallittula, Vasikkala, Vehkapää, Veitsjoki, Virola och Vorniola[6]
|