Lars Forssell | |
Lars Forssell omkring 1960. | |
Född | Lars Hans Carl Abraham Forssell 14 januari 1928 Sankt Görans församling, Stockholm |
---|---|
Död | 26 juli 2007 (79 år) Stockholm |
Yrke | översättare[1], poet och författare[2] |
Nationalitet | Svensk |
Språk | svenska[3] |
Maka | Kerstin Hane (g. 1951–hans död 2007) |
Barn | Jonas Forssell Malte Forssell |
Släktingar | Arne Forssell (far) Abraham Forssell (farfar) Gösta Forssell (farbror) Jakob Forssell (farbror) Carl Forssell (farbror) Gerhard Forssell (farbror) Nils Forssell (farbror) |
Lars Hans Carl Abraham Forssell, född 14 januari 1928 i Sankt Görans församling i Stockholm, död 26 juli 2007 i Stockholm,[4] var en svensk författare och ledamot av Svenska Akademien 1971–2007 (stol nummer 4). Han var en mångsidig författare som var verksam i många genrer, däribland poesi, dramatik, visor, barnböcker och översättningar.
Lars Forssell var son till historikern Arne Forssell. Han gifte sig den 16 maj 1951 med Kerstin Hane (1925–2012), och paret fick sönerna Jonas Forssell och Malte Forssell.
Forssell gick först i Sankt Görans folkskola på Kungsholmen och därefter i Norra Latin, samt studerade vid Augustana College, Rock Island, Illinois, där han blev Bachelor of Arts. År 1952 avlade han filosofie kandidatexamen vid Uppsala universitet i etnografi, engelska och litteraturhistoria.[5] Därefter försörjde han sig som kulturskribent i olika tidningar och litterära tidskrifter (Utsikt, BLM, Poesi, Dagens Nyheter, Expressen), samtidigt som han etablerade sig som vistextförfattare till kabaréer och egna revyer (bland annat Två åsnor i Göteborg 1957).
Som en av de ledande unga svenska poeterna under 1950-talet hämtade Forssell influenser från såväl svenska modernister som Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren, som från engelskspråkiga lyriker som T.S. Eliot och Ezra Pound. Han tolkade och introducerade Pounds lyrik för den svenska publiken.[6]
Hans diktsamlingar gav honom en plats i Svenska Akademien 1971, men det var hans sångtexter som gjorde honom allmänt känd. På 1970-talet var han verksam både som poet och som schlagertextförfattare och han skrev texten till Sommaren som aldrig säger nej, som vann den svenska uttagningen 1973, och 1980 skapade han en show till Lill-Babs.
Forssell blev något av nationalpoet när han 1999 på beställning av Riksdagen skrev en kantat om svenskheten och "de långa nätternas och de stora avståndens språk". Han fick ta emot Evert Taube-stipendiet den 12 mars 1966 på Gyldene Freden i Stockholm, med motiveringen "För samtidens mest dräpande satirer i visans form, för sånger som drabbar de teknokratiska nationernas känsloköld, krigsvanvett, rasförtryck, penningdyrkan och kulturella ihålighet, men också för dikter med ystert skämt och innerlig älskog."[7]
Lars Forssell är begravd på Hedvig Eleonora kyrkogård i Stockholm.[8]
|
|