Malabo | |
Huvudstad | |
Vy över Malabo
| |
Land | Ekvatorialguinea |
---|---|
Indelning | Bioko Norte |
Folkmängd | 297 000 (2018) |
Grundad | 1827 (som "Port Clarence", sedan "Santa Isabel", Malabo sedan 1973) |
Geonames | 2309527 |
Malabo är huvudstad i Ekvatorialguinea och är belägen på ön Biokos norra kust. Staden är ett av landets trettio distrikt[1] och hade 297 000 invånare år 2018.[2]
Malabo grundades år 1827 av britterna och hette då Port Clarence.[3] När spanjorerna tog över staden fick den namnet Santa Isabel.[4] Den blev landets huvudstad år 1969 och först år 1973 fick den namnet Malabo.[5][3]
Malabo är beläget på en ö, på gränsen till en sjunken vulkan. Ön ligger norr om fastlandet, i Guineabukten. På ena sidan om Malabo ligger havet och på den andra sidan höga berg.[6][5]
Malabo har en genomsnittlig temperatur på 25 ⁰C och årsnederbörden ligger på ungefär 1900 mm. Det gör att Malabo har ett av de mindre behagliga klimaten i Guineabukten.[5]
Malabo är Ekvatorialguineas centrum för fiskeindustrin.[3]
Det upptäcktes olje- och gasreserver under 1990-talet.[3]
Ekvatorialguineas nationella oljebolag GE Petroleum har huvudkontoret i Malabo, därtill har ett flertal internationella företag som knyter an till olje- och gasutvinningen också kontor i Malabo.[3]
Malabo är Ekvatorialguineas kommersiella och finansiella centrum. Verksamheten i Malabo består i huvudsak av export av kakao, timmer och kaffe.[5]
Det finns en internationell flygplats i Malabo. Flygen går bland annat till Bata, på kontinentala Ekvatorialguinea men också till länder i Afrika och Europa, samt till USA. Malabos hamn är en av de djupaste hamnarna i regionen. Där kan flera fartyg lägga till.[5] Det finns också färjetrafik mellan Malabo och fastlandet.[3]
I Malabo finns det nationella universitetet, vilket grundades år 1955.[3]
Efter upploppen år 1969 emigrerade en stor del av de europeiska invånarna. I mitten av 1970-talet emigrerade även de kontraktsanställda nigerianerna. Under 1980-talet och 1990-talet upptäcktes olja, vilket ledde till att staden återigen började utvecklas.[5]
Arkitekturen i stadens centrum är präglad av den spanska kolonialtiden och husen är därför byggda i spansk stil. Det finns flera områden med nybyggda villor medan andra delar består av slitna kåkstäder.[6]
Elisabeth-katedralen, Catedral de Santa Isabel, är en romersk-katolsk katedral byggd i nygotisk stil. Katedralen byggdes mellan åren 1897 och 1916.[3]
|
|