Den första deltavingprototypen (benämnd Je-4, även skriven E-4) flög den 14 juni1956, och produktionsserietillverkade MiG-21 trädde i tjänst tidigt under 1959.
MiG-21 utkämpade strider i Vietnamkriget och var ett av de mest avancerade flygplanen av sin tid. Detta till trots föredrog många nordvietnamesiskaäss att flyga MiG-17 då MiG-21:s höga vingbelastning gjorde flygplanet mindre lättrörligt och manövrerbart än MiG-17. Genom bruket av deltavingekonfigurationen kom flygplanet att bli det första framgångsrika sovjetiska flygplanet som kombinerade jaktplans- och genskjutningsjaktplansegenskaper i ett enda flygplan. Flygplanet räknades som ett lättviktsjaktplan och kunde nå Mach 2 trots sin relativt svaga motor. Flygplanets motsvarighet i västvälden utgjordes av det amerikanska F-104 Starfighter, det franska Mirage III och svenska Saab 35 Draken.
MiG-21 användes i stor skala i konflikterna i Mellanöstern på 60- och 70-talet av Egyptens, Syriens och Iraks flygvapen mot Israel. MiG-21 utklassades av den modernare F-15 Eagle (som konstruerats huvudsakligen för att bekämpa den sovjetiska MiG-25 "Foxbat"), som anskaffades av Israel på 1970-talet. Det indiska flygvapnet har varit en av de största användarna av detta plan sedan den använts i 1971 års krig med goda resultat. Flygplanet användes även så sent som 1999 i Kargilkriget med blandade resultat.
MiG-21 användes även i de tidiga skedena under det afghansk-sovjetiska kriget men fick snart träda tillbaka till förmån för de nyare och bättre MiG-23 och MiG-27.
På grund av bristande information är tidiga uppgifter om MiG-21 ofta ihopblandade med liknande flygplan som höll på att utvecklas av Suchoj. Jane's All the World's Aircraft 1960-1961 beskriver "Fishbed" som en Suchojkonstruktion och använder en bild av Su-9 "Fishpot."
Användning i Finland
Det finländska flygvapnet införskaffade de första 22 MiG-21F-13-flygplanen år 1963 och de var i bruk fram till år 1986. Flygvapnet hade även i bruk 6 stycken tvåsitsiga skolvarianter, av vilka två var av typerna MiG-21UTI, MiG-21UM och MiG-21US.
Åren 1978–1984 anskaffades sammanlagt 26 MiG-21bis-flygplan.
MiG-21bis-versionerna utvecklades och förbättrades på många sätt i Finland. Bis-varianten var ett så kallat allvädersjaktflygplan.
MiG-21 har tillverkats i minst tjugo varianter med fyra större omkonstruktioner. Utöver den sovjetiska produktionen, förekom tillverkning i Kina ("Jianjiji-7" eller "J-7"), Indien och Tjeckoslovakien utöver dessa sker en ombyggnad av begagnade MiG-21 i Israel där planen förses med modern avionik, och västerländska motorer, de flygplanen benämns "MiG-21 2000". Flygplanet har använts av ca 50 olika flygvapen.
Je-2: Prototypflygplan med pilvingar. Nato rapporteringsnamn: Faceplate.
Je-4: Prototypflygplan med deltavingar. Alternativ beteckning: (I-500).
MiG-21: Namn för den första produktionsserien. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-A.
MiG-21F : Ensitsigt dagjaktplan. Denna modell var det första produktionsflygplanet, av vilka 40 flygplan tillverkades. MiG-21F hade en Tumanski R-11 turbojetmotor och var beväpnat med två 30mm NR-30 kanoner. Prototypen Je-6T döptes om till MiG-21F. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-B.
Je-50: Prototypflygplan med bakåtsvepta vingar
Je-66: Ensitsig variant som byggdes för att slå världsrekordet i hastighet.
Je-66A: Byggdes för att slå världsrekordet i altitud.
Je-66B:
Je-76:
Je-152: Detta flygplan som var större än Mig-21 var ett flygplan med bättre egenskaper och erhöll åtminstone tre världsrekord.
MiG-21F-13: Ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd. MiG-21F-13 var den första massproducerade modellen. Flygplanet framdrevs av en Tumanski R-11 turbojetmotor och var beväpnat med två Vympel K-13 (AA-2 Atoll) robotar mot flygplan samt en 30mm NR-30-kanon. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-C. I Indiska flygvapnets tjänst kallades detta flygplan för Type 74. Flygplanet tillverkades även i Kina under benämningen Chengdu J-7 eller F-7 för exportversionen.
Chengdu J-7I: Den första kinesiska produktionsmodellen. Liksom MiG-21F-13 var flygplanet ett ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd. Flygplanet framdrevs av en Wopen WP-7 turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Albanien och Tanzania under designationen F-7A.
MiG-21FL: Exportmodell av MiG-21PF. Byggdes på licens i Inden under designationen Type 77.
MiG-21I "Analog" : Testflygplan som användes vid utprovningen av Tu-144s vingdesign.
MiG-21SPS: Östtysk version.
MiG-21P: Ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga, enbart beväpnad med jaktrobotar. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-D.
MiG-21PF: Ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmågaoch utrustad med en RP21 Sapfir radar. MiG-21PF är den andra produktionsmodellen. Prototypen till detta flygplan kallades Je-7 och i Indien kallas flygplanet för Type 76. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-D.
MiG-21PFS: Ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga och med uppgraderad radar och en kraftigare motor. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-F.
MiG-21PFM: Förbättrad version av MiG-21PFS. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-F.
MiG-21: Experimentflygplan med korta start- och landningsegenskaper. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-G.
MiG-21R: Ensitsigt variant av MiG-21PFM för taktisk spaning. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-H.
MiG-21RF: Ensitsigt variant av MiG-21MF för taktisk spaning. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-J.
MiG-21S: Ensitsigt jaktplan, utrustat med en RP-22 radar och en extern kanonkapsel (flygplanet identifierades felaktigt av NATO som MiG-21PFMA); även kallat E-8 eller Type 88 i indisk tjänst. Nato rapporteringsnamn: Fishbed -J.
MiG-21SM: Ensitsigt jaktflygplan som var utrustad med en Tumanski R-13-300 turbojetmotor.Chengdu J-7, som var en kinesisk kopia av MiG-21.
MiG-21PFV: Nordvietnamesisk version.
MiG-21M: Exportvariant som drevs av en Tumanski R-13 turbojetmotor. Licensbyggdes även i Indien som Type 96.
MiG-21MF: Ensitsigt jaktplan, utrustat med en RP-22 radar och en Tumanski R-13-300 turbojetmotor. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-J.
MiG-21MT:
MiG-21SMT: Ensitsigt jaktplan, utrustat med en Tumanski R-13 turbojetmotor. Flygplanet hade en utökad bränslekapacitet och bättre elektroniska motmedel. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-K.
MiG-21bis: Ensitsigt jakt- och markstridsplan. Den sista produktionsmodellen. Detta flygplan var utrustat med en Tumanski R-25-300 turbojetmotor. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-L.
MiG-21bis: Ensitsigt jakt- och markstridsplan. Nato rapporteringsnamn: Fishbed-N.
JJ-7: Tvåsitsig skolflygplansvariant av J-7. Exportversionen kallades FT-7.
MiG-21-93: Uppgraderad version (även kallat Bison).
MiG-21 Lancer: Uppgraderad version för det rumänska flygvapnet.
J-7II: Uppgraderad version av J-7. Ensitsigt flygplan med begränsad allvädersförmåga, beväpnat med två 30mm kanoner och utrustad med en kraftfullare Wopen WP-7B turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Egypten, Sudan och Irak under benämningen F-7B.
J-7E: Förbättrad version med en mera kraftfull motor.
J-7MG: Förbättrad version.
J-7III: Ensitsigt allvädersjaktplan som är utrustad med en Wopen WP-13 turbojetmotor.
F-7BS: Exportmodell för Sri Lanka.
F-7M Airguard: Exportmodell för Bangladesh, Iran, Myanmar och Zimbabwe.
F-7MP: Exportmodell för Pakistan.
F-7P Skybolt: Exportmodell för Pakistan.
MiG 21 F13.
MiG 21 Fishbed D.
MiG 21 Fishbed H/J.
MiG 21 bis Fishbed L/N.
Utländska varianter
Mellan 1962 och 1972 tillverkades MiG-21F-13 -varianten på licens av Aero Vodochody i Tjeckoslovakien. Aero byggde sammanlagt 194 flygplan under denna period.
Produktionen av MiG-21bis på licens av Hindustan Aeronautics i Indien pågick till 1984. Trots en serie haverier under 1990-talet, som ledde till att flygplanet kallades "flygande kistan" i det indiska flygvapnet, har man beslutat att uppgradera omkring 128 MiG-21bis till MiG-21 Bisonstandard. Dessa kommer att fortsätta i indisk tjänst fram till 2015.
Kinesiska kopior av MiG-21 kallas Chengdu J-7 eller F-7 vid export.
Ryssland erbjuder nu en uppgradering av MiG-21 till MiG-21-93 -standard. Detta inkluderar en uppgradering av avioniken, installation av en Kopyo pulsdopplerradar som används av MiG-29 och som tillåter att flygplanet avfyrar mera moderna vapen såsom Vympel R-77 jaktroboten med lång räckvidd. Den uppgraderade avioniken förstärker flygplanets överlevbarhet såväl som dess möjlighet att möta fiendeflygplan. Andra uppgraderingar inkluderar installationen av en dubbel HDU, hjälmmonterat sikte och avancerade flygkontrollsystem.
I ett samarbete mellan Aerostar SA och Elbit har Lancer-uppgraderingspaketet utvecklats för MiG-21:an. 114 stycken MiG-21:or har uppgraderats till MiG-21 Lancer för det rumänska flygvapnet.
Användare
Följande stater använder eller har använt MiG-21 eller någon av de andra besläktade flygplanen i sina flygvapen:
Sovjetunionen
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
