Planprocessen i Sverige regleras formellt i plan- och bygglagen (PBL) och syftar till att pröva om ett förslag till markanvändning är lämpligt. I processen skall allmänna och enskilda intressen vägas mot varandra. Samråd skall ske med personer som berörs av förslaget och fackinstanser av olika slag ska ges tillfälle att bedöma förslaget.
Planprocessen sker inom det kommunala planmonopolet och kan avse detaljplan eller översiktsplan och skedde tidigare som normalt eller enkelt planförfarande, där skillnaden i huvudsak innebar att enkelt planförfarande varken krävde program eller utställning. Lagändringar 1 jan 2015 har syftat till en enklare planprocess, så att det enkla i stället blivit norm med beteckningarna antingen ”standardförfarande” eller ”utökat förfarande”.[1]
- Planbeställning (politiskt beslut om ny plan)
- Program (översiktligt dokument som redovisar utgångspunkter och mål för planen)
- Upprätta program
- Programsamråd
- Bearbetning av programförslaget
- Politiskt ställningstagande
- Planförslag
- Upprätta planförslag
- Plansamråd (sakägare, myndigheter, förvaltningar, intresseorganisationer)
- Upprätta samrådsredogörelse
- Bearbetning av planförslaget
- Politiskt ställningstagande
- Utställning
- Antagande av planen
- Prövning
- Laga kraft
- Fastighetsbildning och bygglov
- Genomförandetid
- Planbeställning (politiskt beslut om ny plan)
- Planförslag
- Antagande
- Upprätta antagandehandling
- Politiskt ställningstagande
- Prövning
- Laga kraft
- Fastighetsbildning och bygglov
- Genomförandetid
Stadsplanering |
---|
| Akademiska discipliner | | | Stadsplaneringselement | | | Befattningar | | | Globalt kända projekt | | | | | Lagrum och organisationer | | | Städer | | | Kända svenska projekt | |
|