Marin lämnade politiken och avgick som partiledare för SDP vid partikongressen 1 september 2023.[4] Hon efterträddes på posten av partiets gruppledare Antti Lindtman.[5]
Sanna Marin föddes i Helsingfors och tillbringade barndom och ungdom i Birkala utanför Tammerfors.[1] Hon växte upp med sin mor och dennas kvinnliga partner.[6]
Marin tog 2004 studenten vid gymnasiet Pirkkalan yhteislukio i Birkala och avlade 2017 förvaltningsmagisterexamen vid Tammerfors universitet. Marins pro gradu-avhandlingPormestarien Suomi undersökte professionaliseringen av den politiska ledningen i fem finländska städer.[1]
Marin har verkat aktivt inom politiken sedan 2006.[8] Hon började sin politiska karriär i Tammerfors och var ordförande för stadsfullmäktige 2013–2017.[9] 2014 blev Marin andra vice ordförande för Finlands socialdemokratiska parti och 2017 första vice ordförande. Mellan den 23 augusti 2020 och 1 september 2023 var hon partiordförande.[1]
Marin blev invald i Tammerfors stadsfullmäktige för första gången i kommunalvalet 2012, med 826 röster.[10] Följande år valdes hon till stadsfullmäktiges ordförande, på ett mandat fram till 2017.[11][12] Marin förnyade sitt mandat i kommunalvalet 2017 och blev Tammerfors röstmagnet med 5 783 personliga röster.[13]
Marin kandiderade för första gången i riksdagsvalet 2015 och blev invald med 10 911 röster.[14] Under sin första mandatperiod satt hon i flera olika utskott i riksdagen,[15] och under sin riksdagstid har hon varit medlem i stora utskottet, lagutskottet och miljöutskottet. I riksdagsvalet 2019 återvaldes Marin med 19 088 röster och som röstmagnet i sin valkrets.[16]
Efter valet 2019 valdes Marin till regeringen Rinne som trafik- och kommunikationsminister.[12] Hon innehade posten tills Rinne lämnade in sin avskedsansökan. I början av december 2019 valdes Marin till SDP:s statsministerkandidat. Hennes motkandidat var Antti Lindtman.[17]
Regeringen Marin tillträdde den 10 december 2019. Marin var den tredje kvinnliga regeringschefen i Finlands historia, liksom den yngsta statsministern.[1] Hon var vid tillfället världens yngsta regeringschef.[18] Alla de fem partierna som bildade Marins regeringsunderlag hade vid tillfället kvinnliga partiledare, med en för toppolitiker låg medelålder.[19][20]
20 juni 2023 valdes Petteri Orpo till Marins efterterädare som statsminister. Han tillträdde efter att hans Samlingspartiet tidigare på året vunnit riksdagsvalet i Finland,[22] i ett val där både Samlingspartiet och Sannfinländarna nådde fler röster än Marins SDP.[23]
Marin anses representera den mer vänsterinriktade sidan av SDP.[12][24]
Enligt valkompasserna 2015 och 2019 var Marin då emot att Finland skulle bli medlem av Nato. Hon argumenterade för Finlands militära neutralitet och sade att den självständiga och trovärdiga försvarsmakten är Finlands bästa alternativ.[25][26] År 2022, efter Rysslands invasion av Ukraina, ändrade Marin inställning. Finland ansökte tillsammans med Sverige om medlemskap i Nato, och Finland antogs som medlem i organisationen 4 april 2023.[27]
År 2017 argumenterade Marin för att legalisera eutanasin i Finland, då riksdagen behandlade ett medborgarinitiativ i ämnet.[28]
Marin bor i Tammerfors med sin make entreprenören Markus Räikkönen och deras gemensamma dotter, född i januari 2018.[8][29] Paret hade varit tillsammans i 16 år när de gifte sig i statsministerns tjänstebostad Villa Bjälbo den 1 augusti 2020.[30] I maj 2023 ansökte de om skilsmässa.[31]
Marin är vegetarian.[32][33] Marin hör inte till kyrkan på grund av ett byråkratiskt misstag. Hon är döpt, och enligt Marin själv var hon också aktivt med i församlingens ungdomsverksamhet fast hon aldrig officiellt hade blivit medlem i kyrkan. Orsaken var att hennes mor inte var medlem av kyrkan. Marin fick veta detta då hon försökte rösta i ett församlingsval i Tammerfors och då inte hade någon rösträtt.[34]
Sanna Marin var 34 år när hon 2019 blev statsminister, och var då världens yngsta regeringschef. Som ung kvinna med en självsäker stil, och en lika självsäker närvaro på sociala medier, har hon fått mycket uppmärksamhet i internationella medier. New York Times har kallat henne för en ”political rock star” – en politisk rockstjärna.[35]
Den 23 november 2020 valdes Marin till BBC:s lista över de 100 mest inspirerande och inflytelserika kvinnorna i världen. [37] Den 9 december 2020 fick hon placering 85 på Forbes lista på världens 100 mäktigaste kvinnor, tillsammans med statsministrarna för Norge och Danmark.[38] Under 2020 utnämndes hon även till Young Global Leader av World Economic Forum. [39]
Den 17 februari 2021 var Marin med på Times lista över hundra ledare som väntas påverka samhället i framtiden. Marin prydde också omslagsbilden på en av upplagorna.[40]