.jpg)
Saqaliba (Arabiska: صقالبة, sg. ṣaqlabī) var en medeltida arabisk beteckning för främlingar; slaver eller andra personer från centrala och östra Europa och, i överförd mening, för europeiska eller utländska slavar i allmänhet,[1] och syftade på slavar från hela Europa, som under flera århundraden var föremål för den arabiska slavhandeln.[2]
Eftersom islam förbjöd muslimer att hålla andra muslimer som slavar hämtades slavar från den icke muslimska världen: från både Europa i norr och Afrika i söder. Denna slavhandel är känd redan under 600-talet. Under tidig medeltid fanns det flera huvudrutter för europeiska slavar till arabvärlden: från Centralasien kom östeuropéer genom mongoliska, tatariska och khazariska slavhandlare; från Balkanhalvön kom sydslaver; och européer från västra och centrala Europa kom till Mellanöstern genom det moriska Spanien al-Andalus. Enligt Ibrahim ibn Jakub ska mycket av denna handel under 900-talet ha dominerats av radaniter. Denna slavhandeln ersattes från slutet av medeltiden med slavhandeln på Krim och slavhandeln på Barbareskkusten.
Saqaliba-slavarna användes för en rad ändamål i Mellanöstern. Män användes till hantverkare, palatsvakter, haremseunucker och framför allt slavsoldater, medan kvinnor användes till hushållsslavar och haremskonkubiner. Theofanes bekännaren uppger att Muawiya I landsatte en armé på 5 000 Saqaliba-soldater i Syrien år 660, och i al-Andalus blev europeiska eunucker så populära att eunucker en period blev synonymt med Saqāliba.[3]
Targ niewolnikow w Kordowie
02019 1103 Eiserne Fesseln des 11. und 12. Jahrhunderts, Neu-Niekohr