Valerianus | |
---|---|
Romersk kejsare | |
Ovanligt välbevarad aureus med Valerianus bild. Text: IMP C P LIC VALERIANUS AUG | |
Regeringstid | 22 oktober 253 – 260 (med Gallienus) |
Företrädare | Aemilianus |
Efterträdare | Gallienus |
Gemål | Mariniana Cornelia Gallonia |
Barn | Gallienus Valerianus Minor |
Ätt | Licinii |
Död | omkring 262 Bishapur eller Gundishapur |
Publius Licinius Valerianus, född före 200, död omkring 262,[1] var romersk kejsare från oktober 253 till 260 e.Kr.[1] Efter att ha besegrats av perserkungen Shapur I togs han som krigsfånge, något som aldrig hänt en romersk kejsare tidigare.
Valerianus hade haft en framgångsrik karriär som senator[1] innan han upphöjdes till romersk kejsare av sina soldater, strax efter att kejsarna Trebonianus Gallus, Volusianus och Aemilianus alla mördats av sina egna styrkor.[2] Eftersom han redan var relativt gammal utsåg han sin son Gallienus till medkejsare.[3]
Valerianus och hans son stod inför svåra utmaningar, då hot mot det romerska riket kom från franker, germaner och perser.[4] Gallienus fick skydda rikets nordgräns, medan Valerianus gav sig av mot Syrien, där perserna och deras härskare Shapur I erövrat Antiochia.[1] Trots inledande romerska framgångar förlorades Dura-Europos år 256, och under oklara omständigheter tvingades Valerianus själv och en stor del av hans här ge sig fångna till Shapur i Edessa år 260.[1] Han sägs ha blivit kedjad, uppvisad i persiska städer, och tvingats agera levande stöd när perserkonungen steg upp på sin häst. Då han aldrig blev frigiven dog han i persisk fångenskap.[3]