Walentin Chorell, född 8 april 1912 i Åbo, död 18 november 1983 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare, dramatiker och manusförfattare. I kyrkböckerna upptogs han som Walentin Sundqvist, efter modern Elisabet Sundqvist. När Walentin var sex år gammal gifte sig modern med K. A. Chorell, som också adopterade hennes son.
Karriär
Walentin Chorell blev student 1931 och fil.mag. 1934 vid Helsingfors universitet. Chorell debuterade som lyriker 1941 med Vinet och lägeln men övergick senare till att skriva romaner, skådespel och hörspel. Genombrottet fick han med pjäsen Fabian öppnar portarna (1941).
Chorells pjäs Kattorna filmatiserades 1965 som Kattorna[2] och romanerna Agneta och lumpsamlaren och Sista leken 1984 som Sista leken.[3]
Konflikten mellan individens behov och samhällets krav är ett viktigt tema i Chorells författarskap.Miljön är oftast den urbana arbetarklassen.
Walentin Chorell verkade även som lärare i psykologi och filosofi i Östra Svenska läroverket, Brändö svenska samskola, Laguska skolan och Svenska teaterskolan.
Chorell satt med i styrelsen för Finlands svenska författareförening och Holger Schildts förlag, fungerade som ordförande för Finlands svenska dramatikerförbund 1965─1969 och blev tilldelad flera litterära priser, t.ex. statens litterära pris 1954, nordiska dramatikerpriset 1955 samt första pris i Rundradions tävling för TV-pjäser 1965. Han har även tilldelats ett tiotal priser av Svenska litteratursällskapet i Finland under åren 1951─1982.
Walentin Chorell gifte sig 1940 med läraren Ethel f. Bremer och fick en dotter, Eva-Cecilia. Han fick professorstitel 1973.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[4] Hans arkiv finns hos Svenska litteratursällskapet.
