Ylva Eggehorn
Ylva Eggehorn 2007
Ylva Eggehorn 2007
FöddYlva Nilsson
6 mars 1950 (74 år)
Stockholm, Sverige Sverige
YrkeFörfattare, psalmförfattare, översättare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1963
PriserSilverkeruben - Teologifestivalens pris 2010
Make/makaGeorg Eggehorn (sedan 1968)
BarnElisabet Eggehorn

Ylva Elisabet Eggehorn,[1] född Nilsson 6 mars 1950 i Brännkyrka församling i Stockholm[2], är en svensk författare och poet.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Ylva Eggehorn är dotter till Bengt Nilsson, biträdande museichef vid Tekniska museet i Stockholm, och Karin, född Fredriksson.[3] Hon växte upp i Älvsjö och avlade studentexamen på Stockholms musikgymnasium 1968 varefter hon studerat litteraturhistoria och teologi på universitetet i Stockholm.[4]

År 1968 gifte hon sig med folkhögskolläraren Georg Eggehorn (född 1941), son till ingenjören Henry Eggehorn och Naemi, född Wallén.[5] De har två barn.[6] Med sin man köpte hon år 1972 Hannagården i SorundaSödertörn,[6] som blev ett centrum för Jesusrörelsen i Stockholmstrakten. Där leder hon numera (2010) skrivarhelger och arrangerar kulturprogram och retreater.[7]

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]
Ylva Nilsson vid debuten 1963.

Ylva Eggehorn debuterade under namnet Ylva Nilsson redan då hon var i yngre tonåren 1963 med diktsamlingen Havsbarn[8]Bonniers förlag. Sedan dess har hon varit verksam som skönlitterär författare med ett 40-tal utgivna böcker i olika genrer – lyrik, romaner, noveller, fackböcker, översättningar, barnböcker och läromedel. Hon har skrivit drygt tio pjäser och musikdramatiska verk. Hennes böcker är översatta till tyska, finska, norska, danska, engelska och holländska.

I början av 1970-talet kom hennes genombrott som lyriker med de starkt andligt präglade samlingarna Ska vi dela och Jesus älskar dig, utgivna på Bonniers förlag. Hennes senaste diktsamling publicerades 2001, En karusell med madonnor.

1994 skrev Ylva Eggehorn sin första roman, Kvarteret Radiomottagaren, delvis självbiografisk, om ett barn som växer upp i Sverige under folkhemsåren på 1950-talet. Den följdes av Liljekonvaljekungen, som berättar om barnet och samtiden fram till år 1962. Romanen En av dessa timmar 1996 handlar om en slavpojke som på 1700-talet "importeras" till det gustavianska hovet. Dessutom har Eggehorn skrivit en roman om den kvinna Augustinus försköt, Duvan och Lejonet.

Andra genrer är berättande fackböcker om den tyske motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer och en samtida judisk kvinna i Amsterdam, Etty Hillesum, med titeln Att ta ansvar för Gud, samt översatta kärleksbrev i urval mellan Bonhoeffer och fästmön Maria von Wedemayer. Det levande havet i samarbete med fotografen Bengt af Geijerstam skildrar livet mot alla odds på ett litet skär i Östersjön.

Eggehorn har också skrivit böcker som berör berättelsernas kraft och betydelse för vår livstolkningsförmåga, utgivna på Libris förlag. Älska tappert är en essäbok om kultur, samtid och livsfrågor (Artos förlag).

2003 var hon gästprofessor på Bethany College i Kansas och undervisade i creative writing.

2020 valde ärkebiskop Antje Jackelén ut Ylva Eggehorn till att skriva den åttonde boken i serien Ärkebiskopens fastebok, vilken fick titeln Rötter och krona: en fastevandring under träden.

Journalistik

[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1971–1985 var hon journalist på tidningen Dagen och 1973–79 krönikör i tidningen Expressen. Hon har arbetat med kulturjournalistik på Moderna Tider, Månadsjournalen, Arbetaren, DN och skrivit återkommande i tidskrifter som Svenska Journalen, Trots Allt, NOD, Strek och Pilgrim. Ylva Eggehorn har också föreläst, främst i Skandinavien, i 40 års tid.

Hon var 1998–2000 redaktör för tidskriften Vår Lösen, tillsammans med författaren Lars Andersson. Hon har även varit stilistisk expert i Bibelkommissionen, andre vice ordförande i Sveriges Författarförbund samt ledamot av styrelsen för Dramatiska Institutet.

Sångtexter och psalmer

[redigera | redigera wikitext]

Ylva Eggehorn samarbetar gärna med musiker. Hon har skrivit sångtexter och mer än 20 psalmer som är representerade i den svenska psalmboken, bland annat den ofta sjungna "Var inte rädd" samt "Innan gryningen" och "Kärlekens tid" med musik av Benny Andersson. Även andra tonsättare har satt musik till hennes texter, däribland Georg Riedel och Fredrik Sixten. Flera av hennes sånger och översättningar av andras sånger i Psalmer i 2000-talet är gjorda tillsammans med dottern[9] Elisabet Eggehorn.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Eggehorn har fått ett 20-tal litterära utmärkelser. Bland dessa ingår

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
Översättningar (urval)

Psalmer och sånger

[redigera | redigera wikitext]

Musik och dramatik

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1970 (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  2. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  3. ^ Eggehorn, Ylva E, författare, lyriker, Sorunda i Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993 / s 260.
  4. ^ Ylva Eggehorn. Aktuell utgivning: Duvan och Lejonet Albert Bonniers förlag. Åtkomst 24 november 2013.
  5. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 252
  6. ^ [a b] ”Familjen Eggehorn”. Hannagården. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100812215925/http://www.hannahouse.se/html/fe.html. Läst 24 november 2013. 
  7. ^ Ylva Eggehorn, 60 år: "Livet har blivit både bättre och sämre" Dagen 5 mars 2010. Åtkomst 24 november 2013.
  8. ^ Eggehorn, Ylva (1963). Havsbarn: dikter. Stockholm: Bonnier. Libris 1219491 
  9. ^ Christina Hedquist: En Nathan för samtiden. Helahalsingland.se, 2 juli 2009. (läst 2011-10-17)
  10. ^ ”Priser och pristagare/Samfundets priser” (PDF). Samfundet de Nio. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006123359/http://www.samfundetdenio.se/pdf/De%20nios%20priser.pdf. Läst 1 juli 2014. 
  11. ^ ”Sveriges kungahus. Sök medaljförläning - Ylva Eggehorn.”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714193843/http://www.kungahuset.se/monarkin/medaljer/medaljer/sokmedalj.4.30963a1811be3fda3ab800012080.html?medaljar=0&medaljtyp=Litteris+et+Artibus&medaljnamn=ylva+eggehorn. Läst 10 juli 2014. 
  12. ^ ”Lyrikpriset”. Svenska Fröding-sällskapet. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141030045745/http://www.frodingsallskapet.se/node/48. Läst 1 juli 2014. 
  13. ^ ”Högtidssammankomst 20 december 2001”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 3 april 2015. https://web.archive.org/web/20150403122854/http://www.svenskaakademien.se/akademien/sammankomster/hogtidssammankomsten/hogtidssammankomst_2001. Läst 18 juli 2014. 
  14. ^ ”Evert Taube-stipendiet”. Taubesällskapet. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402190728/http://www.vi-tidningen.se/taubestipendiater/. Läst 1 juli 2014. 
  15. ^ David Wingren (7 februari 2015). ”Teologi till tusen i Uppsala”. Tidningen Dagen. https://www.dagen.se/teologi-till-tusen-i-uppsala-1.315356. Läst 4 november 2018. 
  16. ^ Sveriges Radio
  17. ^ ”Doblougska priset | Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. https://www.svenskaakademien.se/press/doblougska-priset-6. Läst 19 december 2019. 
  18. ^ ”Ylva Eggehorn tilldelas Anders Nygrenpriset”. Lunds universitet. 9 januari 2020. https://www.lu.se/artikel/ylva-eggehorn-tilldelas-anders-nygrenpriset-2020. Läst 18 februari 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]