Motsättningarna inom det svenska rådet skärps. Det är mellan Magnus Gabriel De la Gardie, som är franskvänlig, å ena sidan och Gustav Bonde å den andra. Gustav Bondes anhängare kräver en fredlig och sparsam politik. Man vill ha en reduktion av adelns godsinnehav.
Friherren Claes Rålamb, som framfört likartad kritik, väljs in i riksrådet.