Alfred G. Gilman | |
Född | 1 juli 1941[1][2][3] New Haven, USA |
---|---|
Död | 23 december 2015[1][4][5] (74 år) Dallas, USA |
Medborgare i | USA[6] |
Utbildad vid | Yale University University of Virginia Case Western Reserve University |
Sysselsättning | Biolog, universitetslärare, biokemist, apotekare, farmakolog, fysiolog |
Arbetsgivare | University of Texas at Dallas University of Virginia |
Utmärkelser | |
John J. Abel-priset (1975)[7] Gairdner Foundation International Award (1984) Richard Lounsbery Award (1987)[8] Albert Lasker Basic Medical Research Award (1989)[9] Louisa Gross Horwitz-priset (1989)[10] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1994)[11][12] Hedersdoktor vid Universitetet i Miami (1999)[13] | |
Redigera Wikidata |
Alfred G. Gilman, född 1 juli 1941 i New Haven, Connecticut, död 23 december 2015 i Dallas, Texas,[14] var en amerikansk biokemist. Han tilldelades, tillsammans med Martin Rodbell, nobelpriset i fysiologi eller medicin 1994 "för deras upptäckt av G-proteiner och dessa proteiners betydelse för signalöverföring i celler".
Nervceller mottar signaler från sin omgivning genom att molekyler av signalsubstanser fäster sig på speciella receptorer på nervcellens yta. I cellmembranet finns s.k. G-proteiner, upptäckta av Gilman och Rodbell, vars uppgift är att transportera signalen från receptorn in i cellen. Proteinerna utför sitt arbete genom att cykliskt växla mellan olika former. Förändringar i G-proteinernas funktionalitet är en del i vissa sjukdomar som till exempel kolera, där toxiner från kolerabakterien låser G-proteinerna i en av dess former och påverkar de nerver som reglerar salt- och vätskeupptagningen i tarmarna.
1989 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.
|