Thomas H. Weller
Thomas H. Weller, 1954.
Född	15 juni 1915[1][2][3] Ann Arbor[4][3][1], USA
Död	23 augusti 2008[5][1][2] (93 år) Needham[1][3], USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Harvard Medical School University of Michigan College of Literature, Science, and the Arts Pioneer High School
Sysselsättning	Biolog, virolog, läkare
Arbetsgivare	Harvard University
Utmärkelser
E. Mead Johnson-priset (1953) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1954)[6][7] Alexander Fleming Award (1980)[8]
Redigera Wikidata

Thomas Huckle Weller, född 15 juni 1915 i Ann Arbor, Washtenaw County, Michigan, död 23 augusti 2008 i Needham, Norfolk County, Massachusetts, var en amerikansk virolog. Han tilldelades 1954, tillsammans med John F. Enders och Frederick C. Robbins, nobelpriset i Nobelpriset i fysiologi eller medicin för upptäckten att poliovirus kan odlas i ett provrör, med hjälp av en kombination av mänsklig embryonal hud och muskelvävnad.^[9] Detta banade väg för framställning av poliovacciner.^[10]

Biografi

Weller började sin utbildning på University of Michigan, där hans far Carl Vernon Weller var professor vid institutionen för patologi. I Michigan studerade han medicinsk zoologi och tog en kandidatexamen och en masterexamen på en uppsats om fiskparasiter. År 1936 började han gå på Harvard Medical School och 1939 började han arbeta under John Franklin Enders, med vilken han senare (tillsammans med Frederick Chapman Robbins) skulle dela Nobelpriset.

År 1945 gifte sig Weller med Kathleen Fahey, som dog 2011 vid 95 års ålder. De fick två söner och två döttrar.

Vetenskapligt arbete

Det var Enders som fick Weller involverad i forskning om virus och vävnadskulturteknik för att identifiera infektionssjukdomar. Weller fick sin medicine doktorsexamen 1940 och började arbeta på Children's Hospital i Boston. År 1942, under andra världskriget, gick han in i arméns medicinska kår och var stationerad vid Antilles Medical Laboratory i Puerto Rico, där han befordrades till majors rang och var chef för anläggningens avdelningar för bakteriologi, virologi och parasitologi. Efter kriget återvände han till Children's Hospital i Boston, och det var där, som han 1947 återförenades med Enders i den nyskapade forskningsavdelningen för infektionssjukdomar. Efter flera ledande befattningar, i juli 1954, utsågs han till chef för Tropical Public Health Department vid Harvard School of Public Health. Weller tjänstgjorde också från 1953 till 1959 som direktör för kommissionen för parasitiska sjukdomar vid American Armed Forces Epidemiological Board.

Förutom sin forskning om polio, för vilken han vann Nobelpriset, bidrog Weller också till att behandla snäckfeber, och coxsackievirus. Han var också den första att isolera viruset som är orsak för vattkoppor.

Utmärkelser och hedersbetygelser

År 1954 tilldelades han George Ledlie-priset som ett erkännande av sin forskning om röda hund och cytomegalovirus(CMV).

Källor

• Zetterström, Rolf; Lagercrantz, Hugo (2006), ”J.F. Enders (1897-1985), T.H. Weller (1915-) and F.C. Robbins (1916-2003): a simplified method for the multiplication of poliomyelitis virus. Dreams of eradicating a terrifying disease.”, Acta Paediatr. 95 (9): 1026–8, Sep 2006, doi:10.1080/08035250600900073, PMID 16938745 
• Ligon, B Lee (2002), ”Thomas Huckle Weller MD: Nobel Laureate and research pioneer in poliomyelitis, varicella-zoster virus, cytomegalovirus, rubella, and other infectious diseases.”, Seminars in Pediatric Infectious Diseases 13 (1): 55–63, Jan 2002, doi:10.1053/spid.2002.31314, PMID 12118846 
• Kyle, R A; Shampo, M A (1997), ”Thomas Huckle Weller and the successful culture of poliovirus.”, Mayo Clin. Proc. 72 (5): 422, May 1997, doi:10.1016/s0025-6196(11)64860-x, PMID 9146683 
• Bendiner, E (1982), ”Enders, Weller, and Robbins: the trio that 'fished in troubled waters'.”, Hosp. Pract. (Off. Ed.) 17 (1): 163, 169, 174–5 passim, Jan 1982, doi:10.1080/21548331.1982.11698030, PMID 6295913 
• Sulek, K (1968), ”[Nobel prizes for John F. Enders, Frederick Ch, Robbins and Thomas H. Weller in 1954 for discovery of the possibility of growing poliomyelitis virus on various tissue media]”, Wiad. Lek. 21 (24): 2301–3, Dec 15, 1968, PMID 4303387 

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Thomas Huckle Weller, 30 juli 2021.

Noter

Externa länkar

• Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1954, från Nobelprize.org.
• Thomas H. Weller – biografi, från Nobelprize.org.
• Thomas H. Weller hos Nobelstiftelsen (på engelska) including the Nobel Lecture, December 11, 1954 The Cultivation of the Poliomyelitis Viruses in Tissue Culture
• Thomas Huckle Weller papers, 1896-2007 (inclusive), 1940-1990 (bulk). H MS c357. Harvard Medical Library, Francis A. Countway Library of Medicine, Boston, Mass.

• Wikimedia Commons har media som rör Thomas H. Weller.

v • r Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1901–1925 von Behring (1901) · Ross (1902) · Ryberg Finsen (1903) · Pavlov (1904) · Koch (1905) · Golgi, Cajal (1906) · Laveran (1907) · Metjnikov, Ehrlich (1908) · Kocher (1909) · Kossel (1910) · Gullstrand (1911) · Carrel (1912) · Richet (1913) · Bárány (1914) · Inga priser utdelades 1915–1918. · Bordet (1919) · Krogh (1920) · Inget pris utdelades 1921. · Hill, Meyerhof (1922) · Banting, Macleod (1923) · Einthoven (1924) · Inget pris utdelades 1925. 1926–1950 Fibiger (1926) · Wagner-Jauregg (1927) · Nicolle (1928) · Eijkman, Hopkins (1929) · Landsteiner (1930) · Warburg (1931) · Sherrington, Adrian (1932) · Morgan (1933) · Whipple, Minot, Murphy (1934) · Spemann (1935) · Dale, Loewi (1936) · Szent-Györgyi (1937) · Heymans (1938) · Domagk (1939) · Inga priser utdelades 1940–1942. · Dam, Doisy (1943) · Erlanger, Gasser (1944) · Fleming, Chain, Florey (1945) · Muller (1946) · C. Cori, G. Cori, Houssay (1947) · Müller (1948) · Hess, Moniz (1949) · Kendall, Reichstein, Hench (1950) 1951–1975 Theiler (1951) · Waksman (1952) · Krebs, Lipmann (1953) · Enders, Weller, Robbins (1954) · Theorell (1955) · Cournand, Forssmann, Richards (1956) · Bovet (1957) · Beadle, Tatum, Lederberg (1958) · Ochoa, Kornberg (1959) · Burnet, Medawar (1960) · von Békésy (1961) · Crick, Watson, Wilkins (1962) · Eccles, Hodgkin, Huxley (1963) · Bloch, Lynen (1964) · Jacob, Lwoff, Monod (1965) · Rous, Huggins (1966) · Granit, Hartline, Wald (1967) · Holley, Khorana, Nirenberg (1968) · Delbrück, Hershey, Luria (1969) · Katz, von Euler, Axelrod (1970) · Sutherland (1971) · Edelman, Porter (1972) · von Frish, Lorenz, Tinbergen (1973) · Claude, de Duve, Palade (1974) · Baltimore, Dulbecco, Temin (1975) 1976–2000 Blumberg, Gajdusek (1976) · Guillemin, Schally, Yalow (1977) · Arber, Nathans, Smith (1978) · Cormack, Hounsfield (1979) · Benacerraf, Dausset, Snell (1980) · Sperry, Hubel, Wiesel (1981) · Bergström, Samuelsson, Vane (1982) · McClintock (1983) · Jerne, Köhler, Milstein (1984) · Brown, Goldstein (1985) · Cohen, Levi-Montalcini (1986) · Tonegawa (1987) · Black, Elion, Hitchings (1988) · Bishop, Varmus (1989) · Murray, Thomas (1990) · Neher, Sakmann (1991) · Fischer, Krebs (1992) · Roberts, Sharp (1993) · Gilman, Rodbell (1994) · Lewis, Nüsslein-Volhard, Wieschaus (1995) · Doherty, Zinkernagel (1996) · Prusiner (1997) · Furchgott, Ignarro, Murad (1998) · Blobel (1999) · Carlsson, Greengard, Kandel (2000) Från 2001 Hartwell, Hunt, Nurse (2001) · Brenner, Horvitz, Sulston (2002) · Lauterbur, Mansfield (2003) · Axel, Buck (2004) · Marshall, Warren (2005) · Fire, Mello (2006) · Capecchi, Evans, Smithies (2007) · zur Hausen, Barré-Sinoussi, Montagnier (2008) · Blackburn, Greider, Szostak (2009) · Edwards (2010) · Beutler, Hoffmann, Steinman (2011) · Gurdon, Yamanaka (2012) · Rothman, Schekman, Südhof (2013) · O'Keefe, E. Moser, M-B. Moser (2014) · Campbell, Ōmura, Tu (2015) · Ohsumi (2016) · Hall, Rosbash, Young (2017) · Allison, Honjo (2018) · Kaelin, Ratcliffe, Semenza (2019) · Alter, Houghton, Rice (2020) · Julius, Patapoutian (2021) · Pääbo (2022) · Karikó, Weissman (2023)