Carl Heinrich Graun, född 7 maj 1704[1] i Wahrenbrück (Preussen), död 8 augusti 1759 i Berlin, var en tysk tonsättare, bror till Johann Gottlieb Graun.
Graun studerade komposition för Johann Christoph Schmidt och blev 1725 operatenorist och strax därpå vice kapellmästare i Braunschweig samt 1735 kammarsångare hos kronprinsen av Preussen, sedermera konung Fredrik den store. I denna befattning hade han huvudsakligen att komponera och framföra kammarkantater. 1740 utnämndes han till kapellmästare och fick i uppdrag att inrätta en opera enligt italiensk förebild i Berlin. Graun själv och Johann Adolf Hasse var en lång tid nästan de enda som skrev för denna teater, och den förre komponerade över 30 operor. I utlandet blev Graun däremot känd för sina kyrkliga verk, framför allt genom sitt passionsoratorium Der Tod Jesu (1755), som räknades av vissa samtida kritiker som en av den musikaliska barocktidens ädlare mästerverk.
Graun skrev även ett Te Deum (1756) och växlande instrumentalmusik.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Graun, Karl Heinrich, 1904–1926.