| Darius Milhaud | |
 | |
| Född | 4 september 1892[1][2][3] Marseille[4][5] |
|---|---|
| Död | 22 juni 1974[1][3][6] (81 år) Genève[4][5] |
| Begravd | Cimetière Saint-Pierre |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Conservatoire de Paris,  |
| Sysselsättning | Dirigent, musikkritiker, kompositör[7][8], pianist, lärare[4], jazzmusiker, musikvetare, musikpedagog, självbiograf, filmmusikkompositör |
| Arbetsgivare | Mills College (1940–1971) Conservatoire de Paris (1947–)[9] |
| Noterbara verk | L’Orestie d’Eschyle |
| Maka | Madeleine Milhaud (g. 1925–1974) |
| Barn | Daniel Milhaud (f. 1930) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (1933)[9] Officer av Hederslegionen (1947)[9] Kommendör av Hederslegionen (1958)[9] Kommendör av Nichan Iftikhar[9] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Darius Milhaud, född 4 september 1892 i Aix-en-Provence, död 22 juni 1974 i Genève, var en fransk tonsättare och professor.
Milhaud växte upp i ett välbärgat hem i Aix-en-Provence och kom 1909 till Paris där han studerade vid musikkonservatoriet 1910-1914 för Charles-Marie Widor. Vid tjänstgöring 1917-1919 på ambassaden i Rio de Janeiro kom han i kontakt med diktaren Paul Claudel, som där var hans chef. Efter hemkomsten till Paris återupptog han umgänget med Arthur Honegger och blev medlem i modernistfalangen Les Six - sex tonsättare i Jean Cocteaus närhet, som kämpade för nya tongångar och rytmer i musiken.
Efter ett besök i USA 1922 använde han jazzrytmer och drog på sig kritik för ettriga klanger och "bruitism". Tiden verkade emellertid för Milhaud, som etablerade sig alltmer som ledamot av franska radiorådet och i rådgivande kommittén för de franska operascenerna samt från 1937 i högsta ledningen för musikkonservatoriet. Han var utomlands som pianist och dirigent och framförde sina egna verk i bland annat Ryssland, USA, Tyskland, Spanien, Portugal och Italien. Då Tyskland angrep Frankrike 1940 flydde han med hustrun till USA och blev föreläsare och lärare i komposition vid Mills College i Oakland, en tjänst som han uppehöll till 1971. Han utsågs även till professor vid Musikkonservatoriet i Paris 1947 och han undervisade där i komposition till 1972. På så sätt undervisade han samtidigt på två kontinenter och bland hans elever kan nämnas jazzmusikern Dave Brubeck, minimalisten Steve Reich, symfonikern Allan Pettersson och avantgardisterna Karlheinz Stockhausen, Larry Austin och Iannis Xenakis.
Milhaud var en oerhört produktiv tonsättare och musiken flödade från 1910-talet praktiskt taget oavbrutet, med över 400 numrerade opus. Han har jämte många lättviktiga alster även komponerat storslagna operaverk och helgjutna symfoniska kompositioner samt kammarmusik och vokallyrik. Han uppvisade stor mottaglighet för olika impulser och har gett uttryck för judiska traditioner, såväl som motiv från den provensalska folkmusiken. Han har även, förutom av jazzen, influerats av brasiliansk populärmusik och nordamerikansk folkmusik.
|
