Jean Arp | |
Född | 16 september 1886[1][2][3] Strasbourg[4][5][6] |
---|---|
Död | 7 juni 1966[1][7][2] (79 år) Basel[4][5], Schweiz |
Begravd | cemetery of Locarno |
Andra namn | Arp, Hans Peter Wilhelm[8] och Arp, Hans Jean[8] |
Medborgare i | Frankrike[9][10] och Tyskland[10] |
Sysselsättning | Målare[11], formgivare, fotograf[11], smyckesformgivare[4], författare, skulptör[11], poet[4], tecknare[12] |
Maka | Sophie Taeuber-Arp (g. 1922–1943) Marguerite Arp (g. –1994) |
Släktingar | Udo Jürgens |
Utmärkelser | |
Riddare av Hederslegionen (1960) Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna (1966) Officer av Arts et Lettres-orden | |
Redigera Wikidata |
Jean Arp, ursprungligen Hans Peter Wilhelm Arp, född 16 september 1886 i Straßburg i dåvarande Tyskland, död 7 juni 1966 i Basel, var en tysk-fransk skulptör, målare, grafiker och poet. Han var gift med Sophie Taeuber-Arp.
Jean Arp tillhörde grundarna av Dada-rörelsen i Zürich 1916. Tillsammans med Max Ernst och Alfred Grünwald bildade han även Kölns dada-grupp 1920. Från 1925 var han dock en del av surrealiströrelsen och han medverkade vid den första surrealististutställningen på Galerie Pierre i Paris. Jean Arp arbetade huvudsakligen i Meudon.
Från 1930-talet ägnade han sig huvudsakligen åt friskulptur och skapade de verk som kommit att framstå som typiskt ”arpska”, storformiga, mjukt rundade skulpturer, mestadels nonfigurativa, men alltid påminnande om organiska former.[13]
Jean Arp är i Sverige representerad vid bland annat Skissernas museum[14], Värmlands museum[15] och Moderna museet[16].
En odaterad teckning kallad Komposition beslagtogs av Propagandaministeriet i augusti 1937 på Provinzial-Museum i Hannover under den statliga jakten på Entartete Kunst i det offentliga Nazityskland. Det var sannolikt det enda som fanns då på museerna av Jean eller Hans Arp. Teckningen är dessutom noterad som "utplånad" i NS-protokollet.[17]
Som poet var Jean Arp en tvåspråkig modernist på både tyska och franska. Redan 1916 hade han skrivit kollektiva dikter i Zürich tillsammans med den inre dadaistiska kärnan av språkkonstnärer som Tristan Tzara och Walter Serner. Han påpekade själv långt senare att dessa skapelser låg väldigt nära den automatiska skrift som surrealister längre fram skulle ägna sig åt.[18] Han debuterade 1920 på tyska i den turbulenta efterkrigstidens Weimarrepublik. I André Bretons breda antologi om svart humor, Anthologie de l'humour noir (1940) mötte han ännu ett världskrig med den franskspråkiga dikten Bestiaire sans prénom.
|