Douglas DC-3
En DC-3 över Lilla Värtan och Lidingö 1989.
Beskrivning
TypTransport
Besättning2–4
Första flygning17 december 1935
UrsprungUSA USA
TillverkareDouglas Aircraft Company Inc.
Antal tillverkade10 655 + 5 424 i licens
Utvecklad frånDC-2
Data
Längd19,64 meter
Spännvidd28,95 meter
Höjd5,16 meter
Tomvikt8 030 kg
Max. startvikt12,2 ton
Motor(er)2 × Pratt & Whitney R-1830-90C
Motoreffekt2 x 1 200 hk
Prestanda
Max. hastighet250 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
2 420 km
Max. flyghöjd5 000 meter
Lastförmåga
Lastförmåga2 500 kg
Kapacitet21-32 passagerare
Ritning

Ritning av Douglas C-47 Skytrain
Cockpit

Douglas DC-3 är ett av världens mest tillverkade transport- och passagerarflygplan. Prototypen flög redan 17 december 1935. Den utvecklades från DC-2 som ett passagerar- och posttransportflygplan. Totalt tillverkades drygt 16 000 DC-3 (huvuddelen för militärt bruk), varav fler än 400 fortfarande var i kommersiell drift 1998.

Bakgrund

Det var under andra världskriget som DC-3 fick sin storhet, då behovet av snabba transporter ökade enormt. US Army Air Forces mönstrade in nästan alla civila DC-3 samt alla flygplan som då var under produktion. De fick benämningarna C-48, C-49, C-50, C-51 och C-52. En militär version med lastdörr, förstärkt golv, förstärkta vingar och med ökad max startvikt fick beteckningen C-47. Den versionen blev den i särklass mest tillverkade. Den militära passagerarversionen i sin tur blev C-53. RAF och RCAF benämnde flygplanet Dakota. DC-3 i alla dess varianter användes av de allierade i kriget på samtliga krigsskådeplatser, samt av Japan, som redan före kriget fått licens att bygga planet under namnet Showa L2D.

Sovjetunionen licenstillverkade flygplanet men med ett sovjetiskt motoralternativ benämnt Lisunov Li-2 (NATO-rapporteringsnamn Cab). Då de allierade genomförde invasionen i Normandie den 6 juni 1944, användes C-47 som bogserflygplan för lastglidflygplan av typ Airspeed Horsa.

En C-47 kunde, om nödvändigt, bogsera upp till tre fullastade lastglidflygplan samtidigt. Under Koreakriget byggdes ett antal DC-3 om till gunships, vilka var utrustade med ett antal kraftiga kanoner. Totalt tillverkades 455 civila DC-3 plus ytterligare 10 174 i olika militära utföranden i USA. Forskning i sovjetiska arkiv på senare år har visat att upp till 7 000–8 000 Li-2 kan ha tillverkats där.

Sverige

Föreningen Flygande Veteraners DC-3 Daisy, taxar ut till start på Stockholm-Barkarby flygfält under EAA:s Fly-In 2006.
DC-3 Daisy, startar på Stockholm-Barkarby flygplats.

Redan 1937 köpte ABA några exemplar för att sättas in på de internationella flyglinjerna. Under andra världskriget upprätthölls en kurirtrafik av ABA till England med DC-3. Man flög alltid under dåligt väder och med belysningen släckt, men natten mellan den 27 och 28 augusti 1943 försvann Gladan (SE-BAF) över Nordsjön på väg hem från Skottland.

Flygplanet Gladan ses över innan Kåge Linder skall flyga till England

Kurirtrafiken fortsatte och 22 oktober 1943 anfölls Gripen (SE-BAG) av tyskt jaktflyg och endast två av de ombordvarande överlevde. Efter dessa båda nedskjutningar avbröts flygningarna under en tid. Förhandligar inleddes med Tyskland och England om fri lejd, varefter trafiken kunde återupptas med flygplanskroppen märkt med stora bokstäver och med all belysning tänd.

Efter kriget fanns ett stort antal DC-3 på andrahandsmarknaden, varför ABA utökade sin flotta med ett antal flygplan.

Svenska flygvapnet

Mellan åren 1949 och 1984 ingick Douglas DC-3 i Flygvapnet som transportflygplan och benämndes Tp 79.

Flygvapnet köpte sina två första DC-3:or 1949, vilka konverterades för att användas till signalspaning. Den sista Tp 79 inköptes 1975. Totalt kom Flygvapnet att operera åtta flygplan, dock aldrig med fler än sex samtidigt. Den sista flygplansindividen togs ur tjänst 1984.

Tp 79 var inledningsvis baserade vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) och Svea flygflottilj (F 8). Då F 8 lades ner som förband 1974 flyttades kvarvarande flygplan, Tp 79, Tp 83, Tp 52 och Tp 85 till Östgöta flygflottilj (F 3). Vid F 3:s nedläggning 1974 blev Malmslätt detachement till Bråvalla flygflottilj och kallades F 13M. Flygplanen märktes om med flottiljsiffra 13 med fortsatt basering på Malmslätt. Bland flygplanstypens många arbetsuppgifter inom Flygvapnet kan nämnas signalspaning, materieltransporter, utveckling och utprovning av ny elektronik samt radarutrustning, utbildning av navigatörer, transport av Arméns fallskärmsjägare, VIP-transporter, samt biståndsflygningar i bland annat Röda Korsets tjänst.

Mest omtalad är 79001, den Tp 79 som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg 13 juni 1952, vilket gav upphov till den så kallade Catalinaaffären.

Flygplansindivider i Svenska flygvapnet

Det bärgade vraket av Tp79001 visat på Flygvapenmuseum i Linköping.
DC-3 792 (79002) Munin uppställd utanför Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg sommaren 2012.

Galleri

Se även

Referenser

Tryckta källor

Externa länkar