Icke-spridningsavtalet
Fördraget om icke-spridning av kärnvapen |
 Deltagande i icke-spridningsavtalet
|
Bundits av annan (Taiwan)
|
Utträtt (Nordkorea)
Aldrig signerat (Indien, Israel, Pakistan, Sydsudan)
| |
| Typ | Multilateralt avtal |
|---|
| Innehåll | Förbud mot spridning och utveckling av kärnvapen. Rätt att använda kärnteknik för fredliga syften. Skyldighet att tillåta inspektioner från IAEA. |
|---|
| Signerades | 1 juli 1968 |
|---|
| Plats | New York, USA |
|---|
| Trädde i kraft | 5 mars 1970 |
|---|
| Parter | 190
(utomstående: Indien, Israel, Nordkorea, Pakistan och Sydsudan) |
|---|
 Wikisource | Nuclear Non-Proliferation Treaty |
|---|
Icke-spridningsavtalet (officiellt: fördraget om ickespridning av kärnvapen) (engelska: Non-Proliferation Treaty (NPT)) är ett fördrag som skrevs på i New York 1968, för att hindra spridningen av kärnvapen.
Parter
Inom NPT klassas stater som inte har kärnvapen som "icke kärnvapenstater" medan de fem staterna som hade kärnvapen före 1 januari 1967 benämns "officiella kärnvapenstater". De anser sig ha rätt att inneha kärnvapen och ingå som medlemmar i NPT. Avtalet anger dock explicit att de skall nedrusta sina kärnvapen mot att övriga stater inte skaffar kärnvapen.
Organisation och arbetssätt
Vart femte år sammanträder fördragsstaterna för översynskonferens (Review Conference) med syftet att utvärdera hur avtalet efterlevs och fatta beslut om hur man kan verkställa de åtaganden som länderna har gjort genom att ansluta sig till NPT. Mellan översynskonferenserna anordnas tre förberedande kommittéer (Prepatory Committees) för uppföljning och förberedelsearbete inför kommande översynskonferens.
Avtalets tre pelare
Avtalet har tre grundpelare: Icke-spridning, avväpning samt rätten att använda kärnenergi för fredliga ändamål.
Icke-spridning
Icke-spridningsavtalets syfte är att endast fem stater i världen ska tillåtas ha kärnvapen: USA, Storbritannien, Frankrike, Folkrepubliken Kina samt Ryssland. När avtalet var klart för ratificering 1968 var det endast dessa stater som hade kärnvapen; de är också permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Dessa fem länder förbinder sig att inte överföra kärnvapenteknologi till andra stater, övriga länder förbinder sig att inte utveckla sådan teknologi.
Avväpning
De fem kärnvapenmakterna förbinder sig också att minska och på längre sikt avskaffa de egna kärnvapnen.[1]
Rätt att använda kärnteknik fredligt
Alla stater har rätt att använda kärnteknik för fredliga ändamål, till exempel för att alstra ström genom kärnreaktorer. De stater som saknar kärnvapen förbinder sig att tillåta inspektion av FN-organet IAEA.
Historia
Fördraget föreslogs av Irland och 1968 var avtalet klart för ratificering av världens länder. Fördraget började gälla den 5 mars 1970 när USA, Storbritannien, Sovjetunionen och ytterligare 40 stater undertecknat fördraget. Folkrepubliken Kina och Frankrike undertecknade fördraget 1992.
Nordkorea undertecknade fördraget 1985 men lämnade det 2003. Utträdet har aldrig godkänts då det krävs godkännande från FN:s säkerhetsråd för att få utträda, vilket aldrig skett och 2005 förklarade landet, att det har kärnvapen. Indien och Pakistan, som har kärnvapen, har aldrig undertecknat fördraget och Israel, som misstänks ha kärnvapen, har heller aldrig undertecknat fördraget. Sydsudan som är en relativt nybildad stat och drabbats av inre oroligheter har ej heller undertecknat avtalet. Japan har vid några tillfällen hotat att lämna avtalet om inte de länder som har kärnvapen accelererar takten i nedrustningen.
Ursprungligen hade NPT en tidsgräns fram till 1995, då kärnvapenfrågan skulle vara löst och NPT:s uppgift slutförd. År 1995 bestämdes att eftersom så inte var fallet skulle NPT gälla på obestämd framtid.
