Nordiska rikspartiet
Nordiska rikspartiets flagga
FörkortningNRP
Partiordförande
Grundat19561
Upplöst2009
Antal medlemmarmax 1 000 (1980-talet)
Politisk ideologiNazism
Färg(er)Svart och Röd
Webbplats
Nordiska Rikspartiet

Nordiska rikspartiet (NRP) var ett nazistiskt politiskt parti i Sverige, bildat år 1956 som Sveriges nationalsocialistiska kampförbund och nedlagt 31 december 2009.[1] Grundare var Göran Assar Oredsson som till slutet ledde partiet, med undantag för åren 1975–1978 då hans fru Vera Oredsson ledde partiet. Hon blev då Sveriges andra kvinnliga partiledare efter Asta Gustafsson för Fria samhällspartiet 1974.[2] Partiets symbol var ett solkors.

Partiet gav ut tidskrifterna Nordisk Kamp, NRP:s Bulletin och Solhjulet. Sedan slutet av 2003 till 2010 övertog Solhjulet (tidigare en sporadiskt utkommande tidskrift för ideologisk skolning) den roll som Nordisk Kamp och bulletinen hade, med diverse artiklar som till viss del publiceras på partiets webbplats.

Nordiska rikspartiet hade även ett försök till motsvarighet till det tyska SA: Riksaktionsgruppen (RAG). RAG återuppstod 2009 och lades ner 2010. NRP stödde den nazistiska organisationen Legion Wasa. Göran Oredsson var med på Rikshushållarnas vallista till riksdagsvalet 2002 och erhöll sammanlagt 17 röster.

Symboler: Svart solhjul på röd botten. Solros i gult och brunt på blå botten. RAG hade odalrunan i rött på svart botten.

I december 2009 meddelade partiledare Göran Oredsson att NRP skulle upphöra vid årsskiftet. Anledningen var sjukdom och ålder.[1] Efter partiets upphörande gavs tidningen Solhjulet ut en tid som en oberoende nazistisk tidning med Göran Oredsson som redaktör. Efter Göran Oredssons död fick Nordiska nationalsocialister överta Nordiska Rikspartiets program, och flera av NRP:s veteraner anslöt sig till den nya organisationen.

Politik

Partiet vände sig, enligt egen utsago, till "alla nationellt och socialt svenskar, oavsett kön, ålder och samhällsställning". NRP:s tre grundpunkter i sitt partiprogram var nationalism, socialism och frihet.

Medlemsantal

NRP själva uppgav att de fick 6 000 röster i andrakammarvalet 1964 och 11 500 röster i andrakammarvalet 1968. Dessa siffror bedöms som grovt överdrivna av nazistforskaren Heléne Lööw som uppger att NRP i riksdagsvalet 1985 fick 468 röster (ett mer realistiskt mått på NRP:s väljarbas).[3]

Vid riksdagsvalet 1982 fick partiet 113 röster[4] och 1991 163 röster.[5]internatskolan Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket fick partiet 10,6 % av rösterna i skolvalet 1976.[6]

Medlemsantalet genom åren är inte känt. Göran Assar Oredsson uppgav 1960 att antalet medlemmar var 5 000 personer, men enligt polisens bedömning var det verkliga antalet 50 medlemmar. Antalet medlemmar och klart uttalade sympatisörer anses 1980 ha uppgått till 1 000 personer.[3] I en intervju har Vera Oredsson berättat att alla listor på medlemmar och sympatisörer eldades upp i mitten av 2001.[7]

Riksaktionsgruppen

Riksaktionsgruppen (RAG) var del av Nordiska rikspartiets organisation och var tänkt att agera "stormavdelning" ifall partiet skulle fått tillräckligt många sympatisörer. Organisationen dök upp under enstaka tillfällen under 1970- och 1980-talen då NRP lyckades samla tillräckligt mycket ungdomar i exempelvis Göteborg och Stockholm. Medlemmar i RAG begick flera grova brott, bland annat mot privatpersoner som var motståndare till rasism. RAG var i många år en vilande organisation men 2009 då Nordiska Rikspartiet blev det enda nazistiska partiet i Sverige återuppstod RAG.[8]

Referenser

  1. ^ [a b] ”Nordiska rikspartiet upphör efter 53 år”. Expo. 4 december 2009. Arkiverad från originalet den 14 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100114170550/http://expo.se/2009/48_2936.html. Läst 12 januari 2010. 
  2. ^ Per Gudmundson. ””Porr-Asta” var vår första kvinnliga partiledare”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/porr-asta-var-var-forsta-kvinnliga-partiledare. Läst 22 januari 2019. 
  3. ^ [a b] Lööw, Heléne (2004). Nazismen i Sverige 1924-1979. Stockholm: Ordfront. sid. 246. ISBN 91-7324-684-0 
  4. ^ Expressen, 22/10 -82. sid. 21.
  5. ^ Svenska Dagbladet, 30/12 -91.
  6. ^ Folket i Bild/Kulturfront nr 19/1976, sid. 9
  7. ^ Ola Billger (24 augusti 2001). ”Bevis för nazism upp i rök”. Svenska Dagbladet: s. 10. https://www.svd.se/arkiv/2001-08-24/10. Läst 24 september 2018. 
  8. ^ Solhjulet nr 1, 2009

Externa länkar