Gustaf | |
---|---|
![]() | |
Gemål | Ogift |
Barn | inga barn |
Personnamn | Frans Gustaf Oscar |
Ätt | ![]() |
Far | Oscar I av Sverige och Norge |
Mor | Drottning Josefina |
Född | 18 juni 1827![]() |
Död | 24 september 1852 (25 år)![]() |
Begravd | Riddarholmskyrkan, Stockholm |
![]() | |
Prins Gustafs vapen som hertig av Uppland. |
Frans Gustaf Oscar, född 18 juni 1827 på Haga slott, död av tyfoidfeber 24 september 1852 på Kungliga slottet, Kristiania, var prins av Sverige och Norge och hertig av Uppland. Son till Oscar I och Josefina. Sångarprinsen, som han kallades, är mest känd för gemene man genom Studentsången (Sjungom studentens lyckliga dag) som han själv komponerade musiken till. Texten skrevs av Herman Sätherberg.
Prins Gustaf fick liksom sina bröder, en vårdad uppfostran på Stockholms slott, ledd av olika informatorer, utsedda av deras mor kronprinsessan Josefina. Han blev liksom sina syskon uppfostrad under överinseende av grevinnan Christina Ulrika Taube. Därefter studerade prinsen tillsammans med sina bröder Carl och Oscar vid Uppsala universitet, och man hade då sin bostad i det så kallade Prinshuset. Omkring 1850 tilldelades prins Gustaf Stjernsunds slott utanför Askersund som sommarresidens, men hann knappt inreda det färdigt innan han avled.
Prins Gustaf fick hedersnamnet Sångarprinsen, och är den hittills största musikbegåvningen inom ätten Bernadotte. Han studerade musik för kompositören Adolf Fredrik Lindblad och blev en utmärkt pianist och sångare. Han gjorde sig också känd som kompositör (under pseudonymen "G*****"), och mer än 50 av hans kompositioner finns bevarade: marscher, romanser och visor. Två av hans tonsättningar för manskör sjungs ofta än idag, Studentsången ("Sjungom studentens lyckliga dag") och Vårsång ("Glad såsom fågeln i morgonstunden"), båda till text av Herman Sätherberg. En tredje, Kälkbackssång, framförs av tradition en gång per år på Ultuna. Han sjöng själv ofta romanser och manskvartett med sina bröder och inbjudna studenter under prinsarnas studenttid vid Uppsala universitet, och enligt samtida vittnen hade han en mycket vacker och lyrisk tenor. En inte lika uppmärksammad sida av prinsen liv är hans djupa religiösa intresse, som ökade alltmer under åren. Som 23-åring skrev han en andlig komposition som sedan användes som koral för psalm 451, ”Mina levnadstimmar stupa” i den Wallinska psalmboken. Tonsättaren Karl-Erik Svedlund har i sin bok De sågo himlen öppen gett ett porträtt av Prins Gustaf, hans utveckling, kristna tro och musikskapande, liksom den påverkan som friherrinnan Josephine Hamilton (släkten Hamilton) hade för prinsen och hans utveckling.[1]
Den 11 februari 1846, samma dag som sin äldre bror Karl, invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Prins Gustaf avled på Kungliga slottet i Kristiania och jordfästes där i slottskapellet. Norska ångkorvetten Nidaros förde därefter kistan till Stockholm för gravsättning i Riddarholmskyrkan.[2]
Kungliga Musikaliska akademien lät år 1854 uppföra Prins Gustafs monument i Hagaparken, nära Haga slott. En porträttlik staty av Carl Eldh, invigd 1927, finns vid universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala.
15 manskvartetter, däribland:
6 flerstämmiga sångstycken
13 solosånger, däribland: