| Carina Burman | |
 Carina Burman på Bokmässan i Göteborg 2019 | |
| Född | Annie Carina Persson 22 oktober 1960 |
|---|---|
| Yrke | Författare Docent i litteraturvetenskap |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1987– |
| Genrer | Facklitteratur, (kriminal)romaner |
| Make/maka | Lars Burman (1983-) |
| Webbplats | http://carinaburman.se/ |
Annie Carina Persson Burman, född 22 oktober 1960 i Norrköpings S:t Johannes församling, Östergötlands län, är en svensk författare och litteraturvetare, verksam som forskare vid Uppsala universitet.
Burman är docent i litteraturvetenskap. Burmans litterära författarskap har ofta haft ett nära samband med hennes litteraturvetenskapliga forskning. Hon disputerade i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet 1988 med en avhandling om Johan Henrik Kellgren. En litterär gestaltning av Kellgrens liv följde sedan i romandebuten Min salig bror Jean Hendrich 1993. "Jag började skriva en roman eftersom det blev material över som jag inte kunde använda vetenskapligt", säger Burman själv (intervju i tidskriften Biblioteket i fokus 2001).
Hon är sedan 1983 gift med Lars Burman, även han litteraturvetare och numera överbibliotekarie på Uppsala universitetsbibliotek.
Som forskare har Burman ägnat sig åt flera editionsprojekt i Svenska Vitterhetssamfundets regi och i samarbete med sin make Lars Burman: Kellgrens skrifter (1995), flera verk av Bremer samt Erik Gustaf Geijers dikter (1999). Och återigen gav det vetenskapliga arbetet effekt i det litterära skapandet: om Geijers förhållande till Amalia von Helvig handlar romanen Islandet (2001).
Romanen Den tionde sånggudinnan (1996) handlar om en ung kvinnlig litteraturhistoriker i Uppsala 1909, som bedriver oväntat spännande och intrikata arkivstudier kring Sophia Elisabet Brenner. Samtidigt arbetade Burman själv med en edition av en annan kvinnlig författares, Fredrika Bremers, brev. Denna edition utkom i två band 1996. Till Bremers liv återkom Burman med en biografi 2001.
Två av Burmans romaner utspelas i nutid, Cromwells huvud: antropologisk komedi (1998) och Kärleksroman (2009). Den förra är en antropologisk roman, som utspelar sig i universitetsstaden Cambridge, den senare en kärlekshistoria i Visby med klang av både trettiotalsschlager och Hjalmar Gullberg. I övrigt utgörs Burmans produktion mest av historiska romaner med litterära motiv. Språket i de historiska romanerna utmärks av pastischer på tidigare epokers litterära språk. I de senaste romanerna Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) och Hästen från Porten (2008) prövar författaren (liksom redan i Den tionde sånggudinnan) kriminalromanens form, dock med en klar litteraturhistorisk anknytning: huvudperson i de tre romanerna är (den fiktiva) 1800-talsförfattarinnan och amatördetektiven Euthanasia Bondeson. Babylons gator har översatts till engelska och polska.[1]
År 2007 utkom Burman med K.J. en biografi över Klara Johanson om litteraturkritikern och essäisten Klara Johanson.
|