Paul Karrer ![]() | |
![]() | |
Född | 21 april 1889[1][2][3] Moskva[4][5][6] |
---|---|
Död | 18 juni 1971[1][2][3] (82 år) Zürich[6] |
Begravd | Flunterns begravningsplats |
Medborgare i | Schweiz |
Utbildad vid | Zürichs universitet ![]() |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare, biokemist |
Befattning | |
Rektor, Zürichs universitet (1950–1952)[7] | |
Arbetsgivare | Zürichs universitet (1919–1959)[5] |
Utmärkelser | |
Marcel Benoist-priset (1922) Hedersdoktor vid Universidad Complutense (1934) Nobelpriset i kemi (1937)[8][9] Utländsk ledamot av Royal Society (1947)[10] Honorary Fellow of the Royal Society of Edinburgh | |
Redigera Wikidata |
Paul Karrer, född i Moskva den 21 april 1889, död i Zürich den 18 juni 1971, var en schweizisk kemist.
Karrer blev professor i Zürich 1919. Han upptäckte tillsammans med Paul Ehrlich de viktiga preparaten silver- och kopparsalvarsan, och gjorde senare en rad betydelsefulla insatser inom den organiska kemin, särskilt rörande kolhydrater och karotinoider samt inom vitaminforskningen. Karrer har utgett Lehrbuch der organischen Chemie.[11]
År 1937 erhöll han Nobelpriset i kemi "för sina undersökningar av karotenider, flaviner och vitaminerna A och B2". Han delade priset med Walter Norman Haworth.[12]
Karrer invaldes 1942 som utländsk ledamot nummer 808 av Kungliga Vetenskapsakademien.
|
|