Harold Kroto | |
Född | 7 oktober 1939[1][2][3] Wisbech, Cambridgeshire, Storbritannien |
---|---|
Död | 30 april 2016[4][1][2] (76 år) Lewes, East Sussex, Storbritannien |
Medborgare i | Storbritannien |
Utbildad vid | University of Sheffield Bolton School |
Sysselsättning | Kemist, universitetslärare, forskare[5] |
Befattning | |
Ordförande i Royal Society of Chemistry | |
Arbetsgivare | University of Sussex Florida State University University of Florida |
Utmärkelser | |
Tilden Prize (1981)[6] James C. McGroddy-priset för nya material (1992)[7] Longstaff Prize (1993)[8] Hedersdoktor vid Hasselts universitet (1993)[9] Nobelpriset i kemi (1996)[10][11] Kol-medaljen (1997)[12] Dalton-medaljen (1997) IET Kelvin Lecture (1998) Michael Faraday-priset (2001) Copleymedaljen (2004)[13] Hedersdoktor vid Universidad Complutense (2012) Fellow of the Committee for Skeptical Inquiry Hedersdoktor vid Bielefelds universitet Hedersdoktor vid Tel Aviv University Hedersdoktor vid Keiouniversitetet | |
Namnteckning | |
Webbplats | kroto.info/ |
Redigera Wikidata |
Sir Harold W "Harry" Kroto, ursprungligen Harold Walter Krotoschiner, född 7 oktober 1939 i Wisbech, Cambridgeshire, död 30 april 2016 i Lewes, East Sussex,[14] var en brittisk kemist.
Kroto tilldelades, tillsammans med Robert Curl och Richard Smalley, Nobelpriset i kemi 1996 "för deras upptäckt av fullerener."
Curl, Kroto och Smalley upptäckte 1985 två nya former av kol, s.k. fullerener, där kolatomerna sitter i slutna skal. Antalet kolatomer i skalen kan variera och ytterligare fullerener har sedan upptäckts. De tidigare kända formerna av kol var grafit (2 former), diamant (2 former), kaoit och kol(VI).
Fullerener bildas då förgasat kol kondenseras i en atmosfär av heliumgas. De förgasade kolatomerna slår sig samman till grupper med upp till några hundra kolatomer. Gasen leds in i en vakuumkammare, där den expanderar och kyls ned till några grader över den absoluta nollpunkten. Man fann att kluster med 60 kolatomer var speciellt stabila, vilket tydde på en molekylstruktur med hög symmetri. Man föreslog därför att molekylen kunde vara en s.k. trunkerad ikosaeder, en polyeder med 20 regelbundna sexhörningar och 12 regelbundna femhörningar jämförbart med mönstret på en fotboll. Genom ytterligare forskning under slutet på 1980-talet och början på 1990-talet kunde Curl, Kroto och Smalley visa att den föreslagna strukturen var riktig.
|
|